Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - August Strindberg. Ett utkast af Hellen Lindgren. Med 10 bilder - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
roffade på dess bästa gåfva, arbetsglädjen,
och på lifvets spännande intresse:
hoppet att lyckas, farhågan att misslyckas.
De äro de utanförstående, nollorna,
som någon gång också erfara
sysslolöshetens tomhet eller sin egen
vanskaplighet, olikheten med de arbetsdugliga, och
detta fjärrstående från medmänniskorna
alstrar deras hat, deras utsugningssystem
mot de fattiga, med ett ord alla de
instinkter, som äro de verkligt antisociala.
Äfven karikatyren kan ju hafva sin
sanning, när i Lyckopers resa tiggargumman
afvisar anklagelsen för tiggeri med det
blodigt ironiska ordet, att hon icke
tigger men »begär anslag». I kort
sammandrag utgör detta ett uttryck för hela
Strindbergs syn på öfverklassen som ett
privilegieradt tiggeriskrå af allmosetagare,
som lefva på deras arbete, hvilka
producera de egentliga nyttigheterna. I
Pål och Per i »Svenska öden» ställes den
ene brodern, som är bonde, emot den
andre, köpmannen. Han kallas för den
underlägsne, men han är den öfverlägsne,
medan stadsmannen, som hämtar allt
från andra och i boden, köpmannens
visthus, får bordet uppdukadt för sig och
familjen, har vändt upp och ned på den
naturliga ordningen att taga ur själfva
naturen som sitt förrådsrum. I
Strindbergs själ jäser samma förbittring mot
samhällets uteslutande dekorativa
element, vare sig de utgöras af höga
ämbetsmän med omåttliga inkomster eller
grosshandlare med lyxvaror eller
soffhörns- och baldrottningar eller
poetsnobbar, som prägla idealismens
äreminnesmedaljer åt upphöjda medelmåttor, eller
präster, som äro helgonsnidare åt den
servila foglighetens pultroner. Och dock
skola dessa bondetillvarons luftslott snart
falla och dessa stormvågor mot
samhällets fästningsmurar snart lägga sig, och
man skall återfinna den forne
stormlöparen som lustvandrare bland
kyrkogårdens grafplatser, bland cypressuset och
det förgångnas minnesmärken.
Huru mycket i hans ståndsskillnadshat
är ett sant ord och ett sant grepp
inses lätt, likasom det icke behöfver
vidlyftigt påpekas, huru ofta han skjuter
prick, när det gäller att träffa
dekorationsväsendet och skyltmåleriets
tendens- och reklamkonst i det moderna
samhället. Men lika parodiskt orättvis är hans
forblindelse, när han icke vill veta af en
öfver- och underordning i själfva
naturens hushållsplan eller när hans
aristokrathat gör honom till förnekare af all
naturlig aristokrati med dess själfklara
öfvertag och dess »naturliga»
förmynderskap öfver andlig omyndighet,
vanförhet eller slapphet. Därför måste också
hans jämlikhetsfanatism framkalla ett
bakslag hos författaren själf och slå
öfver till sin motsats. Bakslaget blir,
som vanligt hos denne författare, lika
radikalt som den föregående ytterligheten.
Denna omsadling sker i romanen
I hafsbandet (1890), ehuru redan
Hemsöborna (1887) och Skärkarlslif (1888)
visat tydliga ansatser till en genomgripande
förändring. Steg för steg kunna vi
naturligtvis icke följa Strindberg på hans
bana. I Hemsöborna presenterar han
redan för oss skärgårds- och bondelifvet med
en allt annat än idealisk färgläggning.
Nu äro minsann alla maktens mest
obehagliga attribut inkarnerade hos den
utstuderadt sluge värmlandsdrängen, som
förstår att krypa, innan han går, och
gå, förrän han flyger, för att vinna den
förmögna skärgårdsenkan, och hans
medgång medför också genast dumdryghetens
försök att flyga högre än vingarna
bära.
För öfrigt är hela tarfligheten i
fattigdomens knussel och småsinne numera
satt i den mest afskräckande relief. I
hafsbandets tendens är ett öppenhjärtigt
lofprisande af intelligensaristokratien och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
