Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Ur en märklig kvinnas lif. Af Sigrid Platen. Med 6 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
216
sigrid platen.
händigt, att hon på gamla dagar,
plågsamt medveten därom, ber om ursäkt,
emedan »stafning och skrifning icke höra
till mina öfriga talanger — felet är
skolmästarens!» De många kuriösa stafifelen
i hennes bref skvallra nogsamt härom.
Hvilken bitter missräkning denna hennes
bristfälliga skolbildning varit för henne
i hela hennes lif spåras lätt i de halft
vemodiga ord, hvarmed hon lyckönskar
sonsonen till att få lära så mycket, att
han redan som gosse »vet mera än
farmor själf. — Jag skulle kunna
berätta dig, hur eländigt barnen
undervisades på min tid. Tacka du Gud och
dina kära föräldrar, som lära dig så
grundligt se och bedöma allt nyttigt och
skönt». Den vetgiriga unga flickan hade
emellertid på sitt eget sätt sökt öka
sina kunskaper, i det hon älskade att
fördjupa sig i nyttig läsning. Lifvet
själft lärde henne dock mest; det var där
hon inhämtade det som fru Lenngren
kallar »ett odladt vett, en upplyst själ»,
hvilket gjorde henne sä välbehaglig för
människorna.
Säkert är, att den unga Elisabeth
nog skulle betänkt sig två gånger, om
hon anat, hvilken svår uppgift hon vid
sitt giftermål åtog sig — hon, som var
skämtets och löjets och alla sköna
konsters vän och som till den grad afskydde
alla husliga bestyr, att hon af systrarna
fått öknamnet »prinsessesyster». Detta i
all synnerhet som hon icke tyckes ha
varit med någon varmare böjelse fäst
vid den pedantiske mannen, hvars sträfva
karaktär samt tunga, lättretliga lynne
med tiden skulle urarta, liksom hans
sparsamhet, hvilken till slut gränsade till"
gnideri. Hushållsbördan blef under
sådana förhållanden dubbelt tung för den
unga makan, men tack vare sitt sinnes
lyckliga spänstighet stred hon sig tappert
igenom. Någon lättnad bereddes henne
ock under de första åren af den väl-
villiga svärmodern, i hvars hus det unga
paret inflyttat. Det var då hon
utbildades till den praktiska, sparsamma, äkta
tyska husmoder, som senare så ofta
framskymtar i brefven till den af henne för
sitt förstånd och sin husflit så högt
värderade sonhustrun.
Med barnen kommo nya plikter och
nya bekymmer. Endast två af de sex
fingo lefva, och af dessa skulle dottern
Cornelia blifva henne en källa till ganska
mycken grämelse. Den olyckliga flickan
bråddes med sitt tunga lynne mera på
fadern och, ehuru äfven hon högt
begåfvad, förbittrade hon onödigtvis lifvet
för sig själf och sin omgifning. Tidigt
gift, nåddes hon af döden ett par år
senare som af en befriare från det lif, där
hon aldrig kunnat finna sig tillrätta. Vi
veta, att modern sörjde henne djupt,
men likväl har Cornelia Goethe aldrig
ägt sin mors sympati i samma grad som
den förstfödde, Wolfgang. Äfven han
skulle dock medföra ett rikt mått af oro.
Det blef under hans uppväxt hennes nya
kall att träda medlande emellan vid de
ständiga konflikter, som uppstodo mellan den
stränge fadern och den lättretlige sonen
Det var ingen lätt uppgift att lugna dessa
två stridiga element; hon måste blidka
och försona, förmana och trösta, och
hon lyckades häri endast i kraft af sin
solskensnatur. Hur mycket den känslige
Wolfgang hade henne att tacka för
under dessa sin första ungdoms kanske
föga lyckliga år, kunna vi lätt föreställa
oss. Hvad hon själf led därvid,
hat-hon icke anförtrott åt någon. Men dessa
husliga scener måste ju ha varit dubbelt
pinsamma för henne, som framför allt
älskade lugn och harmoni. liksom sonen
sedermera, hade hon den lifligaste afsky
för allt störande, oangenämt och
uppskakande. Som ett ganska lustigt,
betecknande drag förtjänar omnämnas,
hurusom, då hon stadde en ny tjänarinna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
