Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Rembrandt-utställningarna. Af Karl Madsen. Öfversättning från förf:s manuskript. Med 8 bilder - 1 - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rembr a nd t-ut ställningarna.
485
jämställer med hvilket konstverk som helst
från hvilken tid som helst. Och jag skulle
vilja se de ynkliga människor, som anse,
att det nu för tiden icke kan göras eller
sägas något, som icke redan i forna dagar
är gjordt eller sagdt. Ty jag påstår, att
hvarken Protogenes eller Apelles eller
Tarr-hasios skulle hafva tänkt eller, om de
komme tillbaka, skulle tänka på att uppnå allt
det som — jag nästan förstummas, då
jag säger det — en holländare, en
mjöl-nare, en skägglös har samlat och uttryckt
i denna enda gestalt. I sanning, min
Rembrandt, du är att lyckönska! Af mindre
betydelse vore det, att Ilium och hela Asien
blefve öfverförda till Italien, än att
Greklands och Italiens största heder
omplanterats i Holland af en holländare, som
hittills knappast har varit utom sin
fädernestads murar.»
För den målare, hvars kraft och
originalitet i så jublande ord erkändes af en
man sådan som Huygens, stod världen
öppen. Han hade kunnat styra kosan till
Italien. Det var Huygens’ önskan, att han
skulle göra det. Rembrandt nöjde sig med
att öfvergifva det lilla Leiden och (1631)
bosätta sig i det stora Amsterdam.
2.
»Allting har sin tid», säger den vise
konung Salomo, »sörja har sin tid, och
glädjas har sin tid». Trädet, som skall
växa, måste hafva både sol och regn.
Rembrandt fick nu sol, och det var väl det
han behöfde.
Under de första fem åren efter
flyttningen till hufvudstaden hade han kraftig
medvind. Elever hade han redan haft i
Leiden, många flere fick han här.
Porträttbeställningar och andra tafvelbeställ-
ningar strömmade till honom i mängd.
Genast fick han den stora beställningen på
Nicolas Tulps anatomiföreläsning.
Uppgiften syntes mycket farlig för honom; han
skulle här direkt täfla med den bäste af
alla Amsterdams goda porträttmålare, med
Thomas de Keijser. Det var just en
framställning af en anatomiföreläsning som
hade grundlagt de Keijsers rykte.
Af egentliga porträtt hade Rembrandt
då ännu icke målat många, och de flesta
af dem voro små. Men under de goda
impulser, som hufvudstadens konstlif gaf
honom, kände han mod och krafter växa
JUDAS SOM VILL ÅTERBETALA DE TRETTIO SILFVERPENNINGARNA.
Tillhör baron A. de Schickler.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
