Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Rembrandt-utställningarna. Af Karl Madsen. Öfversättning från förf:s manuskript. Med 8 bilder - 2 - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rembr a nd t-ut ställningarna.
489
att sätta dig hos honom, visa honom världen
sådan som han icke har sett den, berätta
mörka sagor för honom, vagga sällsamma
drömmar in i hans tankar, gifva honom
ledning, när han läser evangeliets ord, och
ständigt trycka honom fastare till ditt bröst!
,3-
Det borde varit så, att år 1642, ett af
de märkliga åren i Rembrandts lif, året för
»Nattvaktens» fullbordan och för Saskias
död, hade satt en bestämd gräns i
Rembrandts konst, gränsen emellan ljus och
mörker, mellan de glada dagarnes goda
och de onda dagarnes mycket bättre.
Men då det icke är fråga om att skrifva
en effektfull roman utan att se tingen
sådana som de äro, så måste det medgifvas,
att gränsen, om den finnes, är rätt
otydlig. Redan före 1640 finner man en
märkbar förädling, ett stigande i värde i
Rembrandts produktion. Hvarifrån det kommit,
må himlen veta; sä vidt man kan se, är
det utan någon yttre anledning. Han
endast vill något bättre än förr. Han
målade 1638 taflan »Noli me tangere»,’ som
tillhör drottningen af England, visserligen
icke så förandligadt, så mäktigt, så
hjärt-gripande som den elfva år senare,
underbara målningen i Braunschweig men likväl
verkningsfullt och väl, med ett till och med
mycket vackert bakgrundslandskap, i hvil-
ket påskdagens gryning lyser på Jerusalems
murar. Han målade samma år de två
förträffliga landskap, som voro utställda i
Amsterdam. Från 1640 är den fullkomligt
förtjusande målningen af Marias möte med
Elisabet, en af hertigens af Westminster
skatter, en rik och härlig komposition med
två utmärkt vackra, känsligt uppfattade
huf-vudfigurer.
Han har efter hand utbildat de
måleriska principer, som äro de egendomligt
rembrandtska. Aldrig har det setts på na-
rembrandt och saskia. (»borgmästaren pankras och hans hustru.»)
Tillhör drottningen af England.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
