Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Rättskänslan i våra dagars Frankrike och Dreyfus-affären. Af Carl G. Laurin. Med 15 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rättskänslan 1 våra dagars frankrike och dreyfus-affären.
51 i
allmänt hat till främlingar. Frankrike såg
sig politiskt isoleradt och törstade blott
efter hämnd. Hämnd för Sédan! Hämnd
för Egypten! Kejsar Napoleon III var
borta, men egendomligt nog fortfor
dansen på Bal Bullier, kejsarinnan var borta,
men intresset för Notre Dame de Lourdes
var snarare i stigande. Andra äfventyrare
sutto vid styret, milliarderna rullade som
aldrig förr, befolkningssiffran stod stilla,
och en tryckande ångest oroade nationen.
Hvems var felet? Med lidelsefullt
brinnande hat kom svaret: Främlingarnes! Ned
med protestanterna, död åt judarna! Bort
med alla tyskar, som sälja, död åt
italienarna, som gräfva!
Kyrkan, som haft några dystra
stunder under republiken och som med
oro såg »fritänkarnes» ifver för
folkundervisning och vetenskap, upparbetade
samvetsgrant nationalhatet, diskret och
försiktigt hänvisande på judar och
protestanter. Då nu, som bekant, kyrkan
aldrig straffar själf och därför hvarken
kan eller vill utgjuta blod, måste den
skaffa sig ett verktyg, och detta var
arméen. Genom sina skolor, genom de
troende generalerna lyckades man stilla
och varligt rensa armén från
»främmande element». Kyrkan understödde och
understöder den gamla pretoriantanken
att »ordning» i staten kan upprätthållas
endast om den civila makten är
underordnad den militära. Nyligen hölls
i jesuitskolan i S:t Mandé, dit
»välsinnade» föräldrar skicka sina barn, ett
varm-hjärtadt tal i denna riktning af den kände
Père Didon, författaren till Jesu lif.
General Jamont, han som för några
månader sedan bad presidenten Faure »skydda
armén mot angrepp », intog hedersplatsen.
»Olyckliga de», sade prästen, »som låta
svärdet förslöas! — — må svärdet
svingas, må förfäran utbredas, må hufvuden
falla! Man måste, äfven om det skulle
kosta blod, nedslå civilisternas fordringar,
gpsrr
PÈRE DIDON.
att den militära makten skall vara
underordnad den civila.» Den hvite
domini-kanen sådde i unga sinnen, och stärkte af
andens och kraftens bevisning kunna
ynglingar, som ha det rätta sinnet och
fallenhet och håg för krigaryrket, ganska lätt
komma in vid regementena, kanske
t. o. m. i generalstaben. Judehatet och
protestanthatet näras särskildt i den
kristliga tidningen La Croix, där
dominika-nerna ha stort inflytande, och i dess
många afläggare. I La Croix läses:
»Från alla håll ropar man efter en man
med järnhand, villig att riskera sitt eget
lif för att rycka Frankrike från förrädarne,
sekteristerna (protestanterna) och
dumhuf-vudena, som öfverlämna det åt utlandet.
— Vi äro utlämnade åt ättlingarne af
Frälsarens bödlar, och han har därmed
utan tvifvel velat visa oss, att detta
straff framför allt bör återföra oss till
hans fötter, att vi där må bekänna
hans allmakt.»
Men hela denna störtflod af
gud-fruktiga tidningsartiklar är ej tillräcklig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
