Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Rättskänslan i våra dagars Frankrike och Dreyfus-affären. Af Carl G. Laurin. Med 15 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rättskänslan 1 våra dagars frankrike och dreyfus-affären.
51 i
ter uttrycken af min djupa förtviflan,
ropen af min oändliga smärta . . . tänk på
mina barn, på mina kära små, som nu
växa upp som parias, gör alla
ansträngningar, allt med ett ord, som är
förenligt med landets intressen.» — Månne
presidenten, då han läste sådana bref,
kände sig störd och nervös? Månne han
kom att tänka på den benådningsrätt
han hade? Tänkte han kanske under
sina tal om »vår storsinta republik, som
oaflåtligt arbetar på den demokratiska
basis, hvilken de odödliga 1789 års
principer gifvit Frankrike, en republik där
rättvisan inåt motsvaras af aktning utåt och
från hvilken sanningen», o. s. v., som det
med få variationer heter i nyårstalen och
på invigningsfesterna, på den lilla ön,
där fångens öga irrade ut öfver det
ändlösa, tröstlösa hafvet, medan han för
tusende gången frågade sig, hur pass ifrigt
statschefen lät söka efter den verkligt
skyldige? —
Under tiden restes ett plank omkring
Dreyfus’ hydda, och hans sex vaktare
belade honom en tid med kedjor på befallning
af kolonialministern André Lebon. — —
Men det kom den stund, då hans
föraktade namn skulle väcka en strid så
förfärlig, att den franska staten knakade
i sina fogningar. En våldsam kris, den
farligaste som den tredje republiken
upplefvat, en storm som skulle skilja agnarne
från hvetet, uppstod i Frankrike.
1896 hade öfverste Sandherrs
hjärnuppmjukning tvungit honom att taga
afsked. D. v. major Picquart blef hans
efterträdare som chef för »le bureau des
renseignements», och under sin ledning
af spionagetjänsten erfor han märkliga
ting. En dag sade generalstabschefen
Boisdeffre till honom: »Ni borde
sysselsätta er med Dreyfushandlingarne, det
F. D. ÖFVERSTEN GF.ORGF.S PICQUART.
finns ej mycket i dem.» Picquart
förstod ej, att generalen härmed antydt
bevismaterielets svaghet och behofvet
af dess förstärkande, förrän i maj 1896
en af hans agenter gaf honom ett
rörpostbref (dylika kallas i Paris på
grund af det blå papperet »petit bleu»)
sönderrifvet i bitar. Det hade kommit
samma väg som bordereaun.
Hopkli-stradt tog det sig ut på följande sätt:
»M. le Commandant Esterhazy.
27 Rue de la Bienfaisance, Paris.
Jag afvaktar framför allt en mera
detaljerad förklaring än den ni gaf mig här om
dagen i den sväfvande frågan. Därför ber jag
er ge mig den skriftligen för att kunna
bedöma, om jag kan fortfara med min förbindelse
med huset R*®* eller ej.»
Brefvet,undertecknadt C., var
uppsnap-padt på tyska ministerhotellet och var ej
afsändt på rörposten. Picquart gjorde sig
underrättad om Esterhazy, som visade sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
