Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Rättskänslan i våra dagars Frankrike och Dreyfus-affären. Af Carl G. Laurin. Med 15 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
256
carl g. laurin.
I
i
!
F. D. MAJOREN MARIÉ CHARLES-FERD. ESTERHAZY.
ha det sämsta rykte. Uå Picquart
meddelade sin chef Boisdeffre, att han möjligen
var en förrädare på spåren, uppmanade
generalen honom att fortsätta sina
spaningar. Esterhazys chef lämnade nu
prof på dennes handstil, och Picquart fick
dessutom veta, att dokument, som
tillfälligtvis varit i Esterhazys ägo, kommit
en främmande militärattaché till handa.
Handstilen i Esterhazys bref påminde
om bordereaun. Han öppnade sitt
järnskåp och jämförde. Stilen var identisk
med bordereauns. För säkerhets skull
tillfrågade han M. Bertillon, som 1894
tillskrifva Dreyfus bordereaun, och
ögonblickligen svarade denne: »Det är bordereauns
handstil». ,
Full af fasa öfver de konsekvenser
detta medförde för domen 1894, förstod
han i ett slag, att Esterhazy skrifvit
bordereaun. Men då vore ju Dreyfus
oskyldig? I sin ångest kom han att tänka på,
att förre chefen Sandherr lagt honom
på hjärtat, att om tvifvel skulle uppstå
om Dreyfus’ skuld — och den
hedersmannen Sandherr hade en stilla
förmodan, att det kunde inträffa — borde han
studera den lilla dossiern i Henrys skåp.
Det var den hemliga dossiern med »ce
canaille de D.». Han genomgick nu
denna dossier och fann med ytterlig
häpnad hvad så många efter honom skulle
finna, att mot Dreyfus innehöllo dessa
papper — intet. Ögonblickligen
meddelade han sig med sin chef. Denne
hänvisade honom till souschefen, general
Gonse, som rådde till »försiktighet».
Dock, hur försiktigt spaningarne efter
Esterhazy bedrefvos, märkte dock alltid
de två mest intresserade från 1894, att det
började se farligt ut, om Esterhazy blefve
anklagad, ty dels var Henry hemlig vän
till Esterhazy, dels hade du Paty satt hela
sin judehatande militärheder i pant på
Dreyfus’ skuld.
Man sökte ånyo genom pressen väcka
det slumrande Dreyfus-hatet hos
allmänheten. Den 14 september 1896 stod
en artikel i den med generalstaben
förbundna tidningen 1’Eclair, hvari man
från väl underrättadt håll fick veta, att
bordereaun var af ringa vikt vid
fällandet. Hufvudsaken var ett dokument,
som man i hemlighet visat domarne, och
där orden »cet animal de Dreyfus»
förekommo. Det var på det förutnämnda
»ce canaille de D.» man syftade, men
om man förfalskade D. (Dubois) till
Dreyfus, skulle man starkare påverka den
allmänna opinionen, tänkte den militäriske
publicisten. Man var dock lyckligtvis så
naivt ohederlig, att författaren — med all
sannolikhet du Paty — genom detta
offentliggörande röjde det brottsliga
förfaringssättet vid domen.
Ungefär samtidigt växlades följande
uppbyggliga ord mellan generalstabens
souschef Gonse och Picquart, hvilken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
