- Project Runeberg -  Ord och Bild / Åttonde årgången. 1899 /
508

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Rättskänslan i våra dagars Frankrike och Dreyfus-affären. Af Carl G. Laurin. Med 15 bilder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

508

carl g. laurin.

af denna handling, det enda lagliga
»beviset» på Dreyfus’ skuld. Nu kunde de
intresserade hos olika experter och
vetenskapsmän skaffa sig upplysande
jämförelser med Dreyfus’ handstil. Detta
gjorde också den modige juden
Bernard Lazare, som redan tidigare, först
af alla, i en broschyr tryckt 1896 sökt
bevisa Dreyfus’ oskuld. Den
interpellation Henry nämnde i sin förfalskning
gick af stapeln, och krigsministern
Bil-lot och konseljpresidenten Méline
svarade med hänvisning till domens
enhällighet samt bådo kammaren ej förlänga
debatten, »som kunde bli farlig».
Interpellanten, patrioten Castelin, förklarade,
att ett syndikat för att hjälpa Dreyfus
funnes. Man hade med ett anbud pä
i 000 000 francs sökt muta vid processen.

Händelser, som se ut som tankar,
öfver-flöda i Dreyfus-affären. Den politiker, som
först skulle bära fram sin öfvertygelse att
en orättvisa blifvit begången,
Scheurer-Kestner, var den siste af 1870 års
deputerade från Elsass. Ar 1897 var han
senatens vice precident. Ödet ville, att denne
grundhederlige man skulle få se, hur det
»ädelmodiga Frankrike» behandlade tre
elsassare, Dreyfus, Picquart och —
Scheurer-Kestner, hvilkas enda brott voro den
varmaste kärlek till fosterlandet och den
delen af den militära hedern, som
öfverensstämmer med den civila hederligheten.
En lögn, som jag egendomligt nog
hört privat kolporterad ända till
Stockholm, väckte hans misstankar. Det var
fråga om en fastighet, som Dreyfus skulle
ha köpt för pengar frän Tyskland och
som ej var bokförd.
Scheurer-Kestner gjorde en personlig undersökning: allt
var lögn. Lazares nya bok med
skrift-undersökningar af Europas främsta
paleografer, alla gynnsamma för Dreyfus,
och bordereau-facsimilet föranledde
honom att göra hemliga undersökningar,
och han fick genom Picquarts vän ad-

vokaten Leblois, höra talas om
Ester-hazy. Scheurer-Kestner underrättade
hemligt justitie- och krigsministrarne.
Den förre vägrade att undersöka de
bevis, som här framlades, och den
senare bad honom vänta för att hinna
göra en »hemlig undersökning»,
hvilken i likhet med nästan alla militära
undersökningar i denna sak skedde så,
att alla militära maktmedel — däri
inbegripet de tidningar generalstaben
behärskade — sattes till den skyldiges
disposition, för att han skulle kunna skydda
sig och »arméns heder». Det är onödigt
att säga, att Esterhazy genast
underrättades. En bankir M. de Castro såg
händelsevis i ett tidningsnummer, där
bordereaun å nyo var afbildad, att dess
stil öfverensstämde med i hans ägo
befintliga bref från Esterhazy, som hade
skulder upp öfver öronen. Bankiren
meddelade saken till M. Mathieu Dreyfus,
den dömdes bror, och denne anklagade
den 14 november 1897 Esterhazy för
att ha begått det brott, som tillskrefs hans
broder. Majoren ställdes för krigsrätt.

Strax förut hade major Esterhazy,
ett offentligt fruntimmer vid namn
Marguerite Pays, hos hvilket majoren
brukat bo, och markisen öfverste du Paty
de Clam låtit förfalska bref och ett par
telegram till Picquart. De förra skulle,
tänkte man, läsas i generalstaben, dit
hans bref adresserades och där de samt
och synnerligen lästes. De senare
af-fattades så, att de på telegrafen skulle
väcka misstankar. Det ena telegrammet
lydde: »Man har bevis för, att
rörpost-brefvet (i telegrammet stod le bleu) har
förfalskats af Georges (Picquarts förnamn).
Var försiktig! Blanche.»

Nu förstod Picquart, hur det var fatt.
Du Paty, som kände rörpostbrefvet, ville
utsprida, att Picquart förfalskat det, och
med sig naturen Blanche menades en
gammal dam, M:lle Blanche de Commin-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Oct 17 23:49:27 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1899/0558.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free