Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Rättskänslan i våra dagars Frankrike och Dreyfus-affären. Af Carl G. Laurin. Med 15 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rättskänslan 1 våra dagars frankrike och dreyfus-affären.
51 i
kraftigt vidhöll, att bordereaun ej var
af Dreyfus. Gonse: »Om ni ej säger något,
så får ingen veta det.» Picquart: »Herr
general, hvad ni nu säger är afskyvärdt.
Jag vet ej hvad jag skall göra, men jag
skall ej taga med mig denna hemlighet
i grafven.» — »Picquart måste vara dum»,
yttrade nyligen en svensk officer.
»Hvarför teg han icke?» Dess bättre har det
stora flertalet af våra officerare egnat
-öfverste Picquarts hjältemodiga strid sina
lifliga sympatier.
Generalerna Boisdeffre, Gonse samt
äfven Henry förstodo, att goda råd
nu voro dyra. Henry, som mest
intresserad i frågan, lät nu förfärdiga
en liten brefväxling mellan Tysklands
och Italiens militärattachéer
Schwarzkop-pen och Panizzardi. Öfverstelöjtnant Henry
plåstrade bland annat ihop ett bref af
urklipp ur betydelselösa skrifvelser, och
i detta bref förekommo följande fraser:
»J’ai lu qu’un deputé va interpeller sur
Dreyfus» . . . och »Je dirai que jamais
j’avais des relations avec cejuif.»
Generalstaben behöfde ett papper med hela
namnet: Här är det! Men just i själfva
detta namn låg redan döden för honom
själf och skammen för generalstaben.
Hade han ej förfalskat detta namn, hade
— så vidt vi kunna döma — namnets
ägare varit räddningslöst förlorad, ty det
var just namnets förekomst som
föranledde uppläsandet af detta papper i
Zola-processen. Sällan har vedergällningen
med en så oblidkelig konsekvens
uppsökt brottets centralpunkt för att just
härifrån störta hela lögnbyggnaden öfver
ända, begrafvande upphofsman och
med-brottslingar i blod och smuts. Ty detta
papper, ursprungligen endast afsedt för
generalstaben och ämnadt att »öfvertyga»
enklare generalstabssamveten, rent ut
stank af förfalskning, och dock drog det
till sig de svagare karaktärerna som
flugorna lockas af förruttnelsen. Henry, en
F. D. VICEPRESIDENTEN I SENATEN
SCHEURER-KESTNER. KARRIKATYR AF LÉANDRE.
obildad man, trodde sig ge brefvet en
större autenticitet genom att förfalska det
på en franska af det barockaste slag, och,
så otroligt det än låter, officerarne i
andra byrån skröto inför sin chef Picquart
öfver att ha ett säkert bevis mot
Dreyfus, men de tordes ej visa det för honom,
och hans chefer, ängsliga i medvetandet
om faran att ha en fullt hederlig militär
på en så ansvarsfull plats, gåfvo honom
den 16 november 1896 befallning att lämna
Paris för att sedan gifva honom en
ytterligare order att resa till Tunis, där man
drog försorg om att han skulle användas
på de farligaste ställena. Lyckligtvis
vägrade hans därvarande chef, som ej visste om
komplotten, att skicka honom mot den
död, man sökt bereda den alltför
plikttrogne.
Strax före Picquarts resa hade af
okänd anledning Dreyfusfienden,
experten i krigsrätten 1894 Teyssonnières,
(som bland annat fastslagit, att Dreyfus
var skyldig, »därför att alla judar äro
förrädare») lämnat en fotografi af
bordereaun till le Matin. Den 10 november
1896 publicerade denna tidning ett facsimile
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
