Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Rättskänslan i våra dagars Frankrike och Dreyfus-affären. Af Carl G. Laurin. Med 15 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rättskänslan 1 våra dagars frankrike och dreyfus-affären.
51 i
mer som processen gifvit europeisk
offentlighet åt hvad blott få kände, nämligen
att Dreyfus blifvit olagligt dömd och att
den paleografiska vetenskapens stormän
(en Paul Meyer m. fl.) definitivt ur alla
synpunkter förklarat det enda lagliga
dokument, på hvilket han dömts, vara
skrifvet med Esterhazys handstil. Ett parti
för sanningen bildade sig. Anatole France,
Francis de Pressensé (f. d. medarbetare
i Stockholms Dagblad, men ej i denna
fråga), f. d. justitieministrarne Trarieux och
Thévenet och Pasteurinstitutets direktör
Duclaux voro särskildt verksamma. Det
var desse, »som så vansinnigt och djärft
börjat detta fälttåg», som
exkommunar-den, den numera varmt konservative
konseljpresidenten Méline mildt varnade i
kammaren den 24 februari 1898 »i deras eget
intresse», ty om de ej aktade sig, så skulle
det kunna bli svåra obehag för
regeringen. »Se det är just hvad denna ’in-
tellektuela élit’ (skratt och applåder) ej
ser, blundande sticka de fingrarne i öronen.
Jag tvekar ej att från höjden af denna
talarestol säga, att vi skola drabba dem
med lagens strängaste straff, och om de
vapen vi ha i våra händer ej äro
tillräckliga, skola vi bedja er om andra
(lifligt bifall). Edert votum skall visa
utlandet, att Frankrike hämtat sig från
den våldsammaste kris och att, om
patriotismen står på spel, det ej finnes några
partier, alla följa fanan.» (Låt trycka
och uppslå talet!)
Användandet af det förfalskade
brefvet var ej gärna sedt i ministerrådet,
men det fick utrikesministern Hanotaux
sköta på bästa sätt, nytta gjorde det ju
alltid, och dessutom var det så få som
visste om det. Zola klagade, och processen
kom för landets högsta domstol, som
kasserade domen, enär anklagelsen bort
väckas af krigsrätten och ej af krigsministern.
EMILE ZOLA I SITT ARBETSRUM.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
