Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Rättskänslan i våra dagars Frankrike och Dreyfus-affären. Af Carl G. Laurin. Med 15 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
516
carl g. laurin.
Och nu hände något häpnadsväckande.
Frankrikes generalprokurator, den gamle
bepröfvade republikanen Manau yttrade:
»Måtte» — om Zolaprocessen börjar en
gång till — »den ej förnyas med sina
skandalösa, sina afskyvärda, Frankrike och det
nittonde seklet ovärdiga scener, som äro en
skymf mot minnet och verksamheten hos
de framstående föregångarne till 1789 års
stora revolution och i synnerhet mot
människotankens befriare, toleransens
apostel. Vi mena Voltaire.» Frankrike var
så godt som enigt att förklara sin
generalprokurator för en af judar köpt skurk.
Zola dömdes på nytt. Klagade ånyo
och dömdes i Versailles till samma
straff som förra gången men lämnade
i juli Frankrike för att kunna hålla
frågan öppen. Hederslegionen, hvilken
under de sista åren som ett slagregn träffat
de i affären mest vanhedrade brösten,
slets af honom, och man förstod, att
inrättandet af en hederlighetslegion som
motvikt mot hederslegionen skulle blifva
nödvändig. De, som på grund af sitt samvete
ej vågat »skicka sig som soldater»,
förföljdes, vetenskapsmannen Grimaux
bortkördes af denna anledning från 1’Ecole
Polytechnique, och prof. Stapfer i
Bordeaux suspenderades, därför att han vid
en graf med hänvisning på »affären»
vågat tala om den dödes kärlek till rätten.
Naturligt var, att de, som kunde, ville och
vågade tänka fritt, voro i första ledet för
sanning och rätt: främst ärliga fritänkare,
så protestanter, som vämjdes vid de
katolska lögnerna och hade den gamla
protestantkänslan af personligt ansvar
lefvande i sitt hjärta, och till sist ärliga
katoliker, t. o. m. präster som abbé
Pi-chon m. fl., hvilka ångestfullt betraktade
kyrkan, som arbetade varmt och villigt i
ohederlighetens tjänst. Hvilken
vördnadsfull beundran hyser man ej för dessa, som
buro dagens tunga och hetta, som älskade
sanningen, äfven om den stred mot
deras käraste åsikter! De »tio rättfärdiga»,
som Sodom ej kunde uppvisa, de funnos
här — och däri låg räddningen.
(Slutet följer.)
»LA VERITÉ EST EN MARCHE.» KARRIKATYR AF CARAN D’ACHE.
/ den Dreyfus-fiendtliga tidningen tPsst!» d. 14 maj i8ç8.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
