Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Ur Cyrano de Bergerac. Heroisk komedi i fem akter af Edmond Rostand. Af Harald Molander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UR
CYRANO DE BERGERAC.
heroisk komedi i fem akter af edmond rostand.
Af HARALD MOLANDER.
En vildhjärna, gascognare och musketör,
ful som Quasimodo men ridderlig
som d’Artagnan, förenande Atos’ allvar
med Portos’ gemyt och Aramis’ svärmeri,
de förtrycktas värn och en skräck för
tyranner, lika berömd för sin konst att föra
penna som värja, prydd af ärofulla ärr
och fruktad därför, orädd i strid för
sanning och rätt och därför hatad, förföljd
och slutligen i bakhåll ihjälslagen med ett
vedträ af en lejd lakej, ohämnad af sina
bröder in Marte, bestulen af sina bröder in
arte, jordad och förgäten i mer än
tvåhundrade år, men åter uppstånden,
framdragen ur glömskan af Lacroix, besjungen
af Rostand, förkroppsligad af Coquelin —
låter sig väl en teaterhjälte förmoda med
större förutsättningar att kunna eröfra Paris
och hela världen, i nådens år 1898, under
garfvarmästare Faures regemente i Ludvig
XIV:s Frankrike?
Också hade Rostand redan genom valet
af denne Cyrano till hjälte i ett
heroiskt-romantiskt skådespel lagt första säkra
grundstenen till sitt styckes framgång. Lärd kän-
nare af det stora århundradets franska
kultur och historia, har han därtill förmått att
skänka sin dikt en effektfull milieu. Subtil
poet och på samma gång fin psykolog, har
han tecknat sina figurer känsligt och korrekt.
Och framför allt enastående språkkonstnär
har han hardt när pånyttfödt den
Malher-beska alexandrinen genom friare
rimbildning, djärfvare enjambement och en
spirituel elegans, som gör Richepins, Coppées,
ja, till och med Victor Hugos verskonst
brutal vid sidan af hans. Man tycker sig
läsa Anatole France, som glömt Voltaire
för Marivaux, eller Musset, som glömt sin
ljufva Carmosine för en preciös Urimédonte
— tills man finner att man läser Edmond
Rostand, som ej ett ögonblick glömt att
vara sig själf.
Stycket finnes redan öfversatt till
engelska, tyska, danska och svenska. De
tyska och danska öfversättningarna
föreligga i tryck, och ur den svenska, som först
vid styckets uppförande på Dramatiska
Teatern i Stockholm utgifves, skola här
nedan några spridda utdrag meddelas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
