Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Ur Cyrano de Bergerac. Heroisk komedi i fem akter af Edmond Rostand. Af Harald Molander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
272 harald molander.
De tyska och danska öfversättningarna
äro affattade på fri vers med fria rim,
hvilket betydligt torde ha underlättat
öfver-sättarnes arbete, men äfven i väsentlig mån
har beröfvat dikten dess litterära stil och
karaktär. Därmed vare ingalunda sagdt,
att den svenska, som bibehållit originalets
versform, skulle ens i formellt afseende
vara de andra öfverlägsen. Ty den
svenska alexandrinen är i sig själf trögkörd,
beroende af språkets ord- och
rim-fattigdom, strängare än den franska i fordran
på riktig stafvelseaccent, och synnerligen
svår att gifva en form, som vid
framsägandet låter rytmen förnimmas utan
skandering. Och därtill kommer ansvaret att
med nya bilder, omskrifningar och lekar
med ord och ljud ersätta originalets, utan
att stämningen förvirras, utan att den
poetiska kraften mattas och utan att den
specifikt preciösa tidsfärg, som präglar dikten,
må förblekna.
Detta såsom ursäkt för öfversättarens
önskan att se sitt arbete bedömdt allena
som ett försök — kanske allt för djärft.
Ett utdrag ur de första akterna har
tidigare varit synligt i senaste volym af
publikationen Vintergatan. Här nedan
återgifna fragment må därföre endast inledas
med en kortfattad resumé.
Första akten försiggår under en
teaterföreställning i Hotel de Bourgogne 1640.
Cyrano befinner sig bland åskådarne och
ställer till skandal. Han kör, midt under
spektaklet, ut skådespelaren Montfleury från
scenen, emedan denne vågat fästa sina
blickar på hans kusin, den vackra
preciö-sen Roxane, alias Magdeleine Robin, som
Cyrano i hemlighet tillber. Men ej nog
därmed. Ett skämt med hans stora näsa
ger honom osökt anledning till en duell
midt på parterren med en liten vicomte,
som protegeras af grefve de Guiche,
hvilken äfven Cyrano misstänker för galanta
afsikter mot Roxane. Och slutligen spelar
han grefven det fula sprattet att sticka
ned ett dussin banditer, som denne lejt för
att lönnmörda en stackars satirisk poet
bland Cyranos vänner.
Andra akten spelar i »Poeternas
tavern» vid Rue Saint-Honoré. Det är
följande morgon, Cyrano är där, och
hela Paris kommer dit för att lyckönska
honom till hans hjältedåd, hvarom ryktet
löper staden rundt. Bland andra infinner
sig äfven de Guiche, nödd och tvungen
därtill, på marskalken af Gassions vägnar.
Men i misshumör låter han därvid några
förklenande ord undfalla sig om Gardiets
Gascognska Adelsfana, som Cyrano tillhör.
Detta är lunta i krutdurk. Hela
Compag-niet, med sin Capitän, Carbon de
Castel-Jaloux, i spetsen, är närvarande och
uppfordrar Cyrano att föreställa fanan för
grefven och säga, hvad slags folk de äro.
Cyrano gör detta i följande
improviserade harang:
CYRANO.
Vi äro Gascognare alla,
af Castel-Jaloux’ Compagnie.
Man täckes oss galgfåglar kalla!
Vi äro Gascognare alla,
som svära, domdera, befalla
och sätta vår ära däri.
Vi äro Gascognare alla,
af Castel-Jaloux’ Compagnie!
Med örnblick och katt-knäfvelborrar,
med storkben, men björnramar ock,
förakta vi hopen, som morrar.
Med örnblick och katt-knäfvelborrar,
med fjädrar i hatten och sporrar
vi bära vår skadskjutna röck.
Med örnblick och katt-knäfvelborrar
och storkben, men björnramar ock!
Sprak-Fålen och Envetna-Kampen
är’ öknamn, men smeknamn för oss!
Tyranner, oss ej I förtrampen,
ty Sprak-Fålen, Envetna-Kampen
är’ pojkar, som veta dra pampen,
hvar blott det finns svängrum att slåss!
Sprak-Fålen och Envetna-Kampen
är’ öknamn, men smeknamn för oss!
Som städse Gascognersoldater,
hvar hanrej en skräck vi förbli,
ty fruarna tjusas af later,
som käcka Gascognersoldater,
de tappraste, vilda krabater
är’ mästares mästare i!
Vi äro Gascognersoldater
af Castel-Jaloux’ Compagnie!
De Guiche märker, att han gått för
långt. Han erbjuder Cyrano anställning
som poet i hans tjänst och lofvar att föra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
