Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Rembrandt-utställningarna. Af Karl Madsen. Öfversättning från förf:s manuskript. Med 14 bilder (Fortsättning och slut) - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
538
karl madsen.
hållets skönhet och berättelsens kraft de
främsta arbetena inom Rembrandts
produktion. Det är tänkbart, att han senare kan
hafva fått lust att försöka en ny lösning af
uppgiften i en helt annan målerisk stil.
Han visar sig vid närmare granskning
smidigare, mera mångsidig, mera sökande och
försökandej än man har ansett honom vara.
Han lefde icke, som man har trott,
likgiltig för all annan konst än sin egen; han
omgaf sig med en kolossal samling
kopparstick, där intet saknades, hvarken
Rafael eller Rubens, Tizian eller Diirer, han
studerade dem och drog den fördel af dem,
som lämpade sig för honom. Det har
påpekats,.att han i ett af sina mest berömda
etsade själfporträtt, »Rembrandt appuyé,»
har sökt tillämpa stilen och rytmen i
Rafaels porträtt af Balthasar Castiglione, hvilket
han hade sett på en auktion och skisserat
efter minnet. De venezianska målningarne
intresserade Rembrandt; han betalade en
konsthandlare halfva priset för ett par stora
målningar af Giorgione och Palma i hopp
att med tiden kunna förvärfva dem helt
och hållet. Det är därför ej underligt, om
enstaka af hans arbeten kunna visa ett
inflytande af italiensk smak och stil, som
sätter oss i förundran och förlägenhet.
Två gånger efter
Amsterdamutställningen har jag återsett målningen i Hamburg,
där den i mina ögon tog sig mindre väl
ut och något för Rembrandt främmande
vid första ögonkastet åter gjorde sig
gällande med stor styrka. Skulle det ändå
vara ett utmärkt arbete af en framstående
elev? Rembrandt hade en stor mängd
elever; han var den mest eftersökte läraren
i Holland på en tidpunkt, då tillgången
på unga konstnärsämnen just var
utomordentligt stor. I sina unga år sträfvade
alla dessa elever icke efter något annat än
att tillverka falska rembrandtar. De
upptogo hans motiv, modeller, uppfattning,
behandling, visserligen i allmänhet så
ande-fattigt eller bristfälligt, att åtkomsten är
uppenbar, till och med om målarne äro så
duktiga karlar som Bol, Eeckhout, Flinck
o. s. v. Vi känna karaktären af deras
efterbildningar och tro oss någorlunda
kunna skilja dem från Rembrandts arbeten.Men
han har haft andra elever, af hvilkas
arbeten man hittills blott lyckats framleta
alldeles enstaka — redan detta ger oss
något att tänka på. Och slutligen möta
oss i dokumenten namnen på de elever, af
hvilka icke ett enda arbete är kändt. En
del af elevernas arbeten — just de bästa
— gå troligen ännu under mästarens namn.
Antalet af de arbeten, som tillskrifvas
Rembrandt, har vuxit så oroväckande, att det
förefaller orimligt.
Den tyske målaren Sandrart, som
besökte Rembrandt i Amsterdam, talar med
en viss afund om de stora summor, som
Rembrandt förtjänade på sina elevers arbete.
Det var den tidens sed, att mästaren drog
största möjliga fördel af eleven, så länge
denne gick i lära, begagnade sig af hans
hjälp och tog inkomsten af de kopior eller
studier, som han utförde under mästarens
inseende. I Rembrandts målningar synas
blott ytterst sällan spår af elevernas
medarbetarskap, hvaraf han dock säkerligen i
icke ringa grad begagnade sig.
Elevkopiornas talrikhet bekräftas af några
anteckningar på baksidan af en studieteckning
från 1636; Rembrandt har här antecknat
sina inkomster af åtskilliga elevkopior. Till
och med efter Rembrandts allra tidigaste
målningar finnas samtida kopior af hans
lärlingar, ofta mycket vackra. I London
hängde på samma vägg som den Bredius
tillhöriga studien efter Rembrandts moder
ännu ett exemplar af densamma; det var
verkligen svårt att säga, hvilken af de två
som var originalet eller om någon var
det. Det är stor skillnad på elevkopiorna
sinsemellan; af de i London på
utställningen medtagna hörde en kopia af
profilporträttet i Stockholm till de goda.
Åtskilliga har Rembrandt själf »verandert en
overgeschildert», som beteckningen lyder på
Isaks offrande i München. Dresdenkopian
af grafläggningen, som blott har Rembrandts
namn och ett åratal, visar, att en absolut
äkta signatur icke innebär säkerhet för att
målningen alltigenom är mästarens
egenhändiga arbete.
Rembrandt rättade icke blott sina elevers
kopior utan också deras studier och
själfständiga målningar. Inventariet öfver hans
bo nämner af Rembrandt öfverarbetade
målningar af döda föremål, säkerligen
obetydligheter, hvilka, då de ansetts värdelösa,
hafva fatt stå kvar i verkstaden och nu
längesedan gått förlorade.
Huru god anledning vi än hafva att
med tillfredsställelse eller till och med med
beundran se tillbaka på resultaten af de se-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
