Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Ur bokmarknaden - Af Karl Wåhlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UR BOKMARKNADEN.
Karl Warburg: Velasquez och hans konst.
Göteborg, Wettergren & Kerber. (Populärt
vetenskapliga föreläsningar vid Göteborgs högskola X.^
Af de två stora spanska konstnärerna i
det sjuttonde århundradet bildar den ene
slutpunkten i en omfattande utveckling,
medan den andre är utgångspunkten för
kommande konststräfvanden af ännu
oöfverskådlig längd. Hos Murillo lefver det
romanska madonne- och helgonmåleriet upp
för sista gången med glansen af en stor
uppenbarelse, med idyllens fred och
hänryckningens lycksalighet och med all den
bedårande gratie, hvilken endast blommar
ur den mark, som odlats af en långvarig
tradition. Velasquez har gått öfver
gränsen in på förut okända områden, han är
den revoltens man, som också framgår ur
gamla och blomstrande kulturförhållanden.
Huru kraftigt han röjde sin ensamma väg
synes bäst däraf, att anslutningen till hans
konst och känslan af dess betydenhet
aldrig varit starkare än i våra dagar. Det
finnes väl knappast någon samtida artist,
som ej bugar sig för Murillos himlasyner,
men om man tänkte sig, att hela denna
konstnärliga fantasivärld aldrig funnits till,
skulle vår tids konst i alla fall haft alla
de hufvuddrag, som den nu äger.
Däremot är det svårt att tänka sig, huru den
skulle sett ut, om icke Velasquez’
konungar och drottningar, infanter och
infantin-nor, arbetare och tiggare, narrar, drinkare
och idioter lefvat på hans dukar ett lif,
hvilket kanske äger den högsta potens af dristig
verklighet och intensiv fullhet, som
konsten, frånsedt Shakespeares dramer, ännu
nått att framställa. Det enkla, hvardagliga
och tillfälliga, detta som vår tids konstnärer
mest åtrå, har Velasquez lagt under
konstens domän på ett sätt, som blir svårt att
öfverträffa. Han har fört koloriten från de
starka färgmotsättningarna in på
frändska-pernas område, från de retoriska
antiteserna in i valörernas förtrolighet, och det
svarta, hvita och gråa blifva hos honom
uttrycksmedel af oanad kraft, med
pianis-simots hörbarhet långt dit in, där
tystnaden förut rådde. Velasquez är för
närvarande en kraftkälla till konstnärlig
förnyelse såsom knappast någon annan af de
gamle mästarne, och det är därför ej
underligt, att hans namn för samtida öron har
en starkare och innehållsrikare klang än
hans store landsmans och samtidas, hvilket
intill vår tid alltid nämndes före honom.
Det är sålunda i en behaglig tid som
don Diego de Silva Velasquez för första
gången blir föremål för en något
utförligare framställning på vårt språk i professor
Karl Warburgs på studier i Pradomuséet i
Madrid grundade populära skrift.
Forskningen har i tysken Carl Justis stora
monografi sagt det allra mesta som kan vara
att säga om Velasquez, och detta arbete,
hvars fullständighet och utmärkta
vetenskapliga metod göra det till ett mönster i
sitt slag, har naturligtvis varit Warburgs
litterära hufvudkälla. Vid sidan om denna
har han äfven tillgodogjort sig en nyare,
utförlig biografi af en spansk konstforskare,
A. de Beruetes.
Warburgs bok, som är illustrerad med
omkring 40 afbildningar efter Velasquez’
förnämsta målningar, gifver, jämte
hufvuddragen af konstnärens biografi, en god
orientering i hans produktion. En vänlig
stjärna lyste från början till slut öfver detta
konstnärslif. Man förnimmer däri intet af
de våldsamma och brutna rytmer,
framkallade af yttre motgångar eller stormande
passioner, ur hvilka de stora nyskapelserna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
