Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Ur bokmarknaden - Af Karl Wåhlin - Af K. E. F.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ur bokmarknaden.
559
eljest så ofta framtona. Velasquez’ dagar
hänflöto som en stark men lugn ström i
den jämt fortskridande, alltid behärskade,
klara och mänskligt vakna konstalstring,
i hvilken hans lifs stora kärlek lefde. Ett
stilla och lyckligt familjelif, personligt
anseende, ett konstnärsrykte, som lyste vida
omkring, och hans glada medvetande om
sin kraft jämte hans konungs gunst och
beundrande förtrolighet slöto sig såsom
skyddande makter omkring honom och gåfvo
det vänliga hägn, i hvilket hans konst växte
och frodades.
Hvad Warburgs bok innehåller är ej
mera än hvad en bildad person i våra
dagar bör veta om en af de märkligaste
konstnärer, som någonsin lefvat, och det
är därför att hoppas, att den i vida
kretsar skall inprägla betydelsen och
karaktären af Velasquez’ konstnärsskap. Den
läsare, som vill veta något mera om
konstnären, bör i främsta rummet vända sig till
den nordiske författare, som före Warburg
mest sysselsatt sig med honom, nämligen
Julius Lange. Något ypperligare i
karaktärisering och analys än de sjuttio sidorna
i »Billedkunst» har väl ännu ingen skrifvit
om Velasquez, och tillsamman med
Warburgs raska och lifliga skildring gifva de en
för de allra flestas behof uttömmande bild.
Kunskapen om en konstnär kan man
till stor del hämta ur böcker. Kärleken
till honom kommer först genom
bekantskapen med hans verk. Ingen konstnär af
motsvarande storhet är emellertid genom
sina originalverk mindre allmänt bekant än
Velasquez, enär de till allra största delen
befinna sig så långt borta som i Madrid.
Men nutidens konstreproduktioner hafva
stundom nått en verklig fulländning i
åter-gifvandet af konstverk, och den, som ej
varit i Madrid och misströstar om att
någonsin komma dit, finner i det folioverk
öfver Prado-muséet, som hålles tillgängligt
i National-musei gravyrsal, den bästa ledning
till kännedomen om Velasquez, som här står
att få. K. W—n.
lennart Hennings: Föräldrarna. En skildring
från femti- och sextitalet. Stockholm, Hugo
Gebers förlag.
Den är i likhet med förf:s debutarbete,
Signe Clerck, en sorglig historia, denna
berättelse om ett par föräldrar och ett hem
från en gången tid. Ett det olyckligaste,
oroligaste, minst hemlika och hemtrefliga
hem man gärna kan tänka sig; fadern en
spelare, drinkare, äktenskapsbrytare,
hustyrann ni. m. — modern en ängslig,
sentimental, viljelös, vingskjuten varelse.
Hurdant det äktenskapliga lifvet mellan sådana
kontrahenter skall gestalta sig, kan man
lätt tänka; man blir ej häller öfverraskad
af det sätt, på hvilket det slutar — fadern
skjuter sig, modern dör vid underrättelsen
härom genom att för tidigt ge lifvet åt ett
barn. Och Ingeborg, deras älsta dotter,
bokens egentliga hjältinna, står vid de två
dödsbäddarna urskuldande modern och
anklagande fadern — »men upproriskt stark
i sin sorg och sitt hat och hopplöst
kräf-vande sin rätt, barnets rätt».
Det är en tendenshistoria — och
tendensen själf är god och vacker och värd
allt erkännande. Det sätt, hvarpå den är
framställd och formad, förtager emellertid
till stor del dess åsyftade verkan.
Berättelsen är lättflytande och stundom buren af
en viss kraft, det är sant; men detta
oaktadt har man svårt att ryckas med af
händelserna — bland hvilka dock tämligen
rafflande saker förekomma, såsom inbrott
o. dyl.! — och i behållning har man
knappast kvar något annat intryck än en svag
känsla af disharmoni, oupplöst och
följaktligen meningslös och till intet gagnande.
Det är nog så, att man förgäfves söker
en fast och färdig personlighet bakom det
strömmande ordflödet. Berättelsen är i alla
händelser alltför uttänjd och innehåller
talrika episoder, hvilka antingen synas
öfverdrifna och föga trovärdiga — såsom
åtskilliga af Karl-Adams bofstreck — eller
ock alltför löst infogade i ramen, om
äfven i sig själfva rätt vackra — så Ingeborgs
feberfantasier och upplefvelser i
stämnings-och sagostil.
Någon »femti- och sextitals »-stämning
har berättelsen ej häller; namn sådana som
Karl-Adam och Ann-Sofie räcka nog ej
ensamma till att skapa en sådan.
K. E. F.
Jeremias i Tröstlösa-. Jeremias Bok. Två
kapitel. Stockholm, Wilh. Billes förlag.
Landsmålsdiktningens värde och
berättigande bör naturligen helt enkelt bedömas
icke efter dess egenskap af landsmål, utan
efter dess egenskap af diktning, dess
konstnärliga halt. Största delen af de många
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
