Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Elfte häftet
- Rättskänslan i våra dagars Frankrike och Dreyfusaffären. Af Carl G. Laurin. Med 19 bilder (Fortsättning och slut)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rättskänslan i våra dagars
garnes sida och därmed, får man väl
hoppas, definitivt förverkade den sista
återstoden af sympati bland
aktnings-värdt folk.
Under kassationsdomstolens enquéte
koketterades en tid med den hemliga
dossiern, som enligt vissa var af en så
farlig natur, att statens välfärd skulle
ögonblickligt äfventyras, om den utan
garantier visades för högsta domstolen.
Dessa papper, i hvilka hela
förfalskar-ligan i generalstaben krafsat, raderat,
tilllagt och ändrat, kunde ej med fördel visas
för kriminalister, däri hade generalerna
onekligen rätt. Slutligen måste dock
krigsministern de Freycinet bekväma sig
att utlämna allt, och generalprokuratorn
Manau kom till det resultatet, som
Brisson kände före honom, att den sekreta
och den ultrasekreta dossiern innehöllo
intet — påminnande om vissa
ordenssällskap, där man i högsta graden får veta,
att den stora hemligheten är ingenting.
*
I januari 1899 uppträder en ny person
af egendomlig beskaffenhet, presidenten
för kassationsdomstolens civila afdelning
Quesnay de Beaurepaire, som afgick från
sin befattning och i kokott- och
generalstabstidningen Echo de Paris, midt bland
alla apologier för onaturliga laster, började
att i gudelig ton på det gröfsta
smutskasta landets högsta domstol. Denne
»niding», för att citera det namn hans
ryske juridiske kollega, Ignatius
Zak-rewski ger honom, gaf signalen till ett
fälttåg mot kassationsdomstolen. Quesnay
de Beaurepaire, som nyss förut fått ett
föraktvotum af kammaren på grund af
sin hjälpsamhet mot tjufvarne i
Panamaskandalen, blef nu vän med sina forna
fiender. Om Henry skref Beaurepaire:
»Denne hederlige och renhjärtade soldat*
* Lögnare, forfalskare, falskt vittne, menedare.
frankrike och dreyfus-affären. 569
f. d. presidenten i
kassationsdomstolens-civilafdelning quesnay de beaurepaire.
karrikatyr af leandre. / le Rire.
hvars enstaka, af harm framkallade brott
ingalunda fläckat ett lif utan vank» . ..
Man hade först tänkt belöna Henry
med en staty — inom parentes kan
anmärkas, att teckningslistan till denna
för-falskare-staty skickades till Frankrikes
generalprokurator, som offentligen
beklagade sig öfver denna fräckhet —, men
man ändrade sig och beslöt att under
formen af en hedersgåfva till hans minne
understödja M:me Henry. Hon hade
nämligen inledt process mot J. Reinach,
hvilken sökt visa, att Henry varit Esterhazys
medhjälpare. Frankrikes blåaste blod
skyndade sig att — dock efter general
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Thu Oct 17 23:49:27 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1899/0623.html
