Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Rättskänslan i våra dagars Frankrike och Dreyfusaffären. Af Carl G. Laurin. Med 19 bilder (Fortsättning och slut)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
574
carl g. laurin.
underrättades domstolen om de militära
förhållandena. Lyckligtvis hade den
hederliga delen af hären också sina
representanter, general Sébert, öfverste
Hartmann, major Ducros m. fl., hvilka som
fackmän kunde uppvisa »oegentligheter»
i dessa vittnesmål, där man påstod saker
vara franska hemligheter, som för flere
år sedan stått i tyska militärtidskrifter,
och böcker vara hemliga, som alla kunde
köpa för ett par sous. I det föregående
hafva domstolens viktigaste upptäckter
vidrörts. Anmärkas bör dock, att man
äfven hittat bref från Esterhazy på samma
egendomliga och sällsynta papper som
bordereauns. Esterhazy själf kom till
Paris mot lejd och vågade ej direkt
förneka faderskapet till bordereaun. Till
sist gjordes några afslutande förhör
inför kassationsdomstolens tre förenade
kamrar, som fingo det instruktiva nöjet
att personligen öfvervara afslöjandet af
en generalstabsförfalskning. Den 2
november 1894 afsände italienske
militärattachéen Panizzardi ett chiffertelegram till sin
regering, så lydande: »Om kapten
Dreyfus ej haft förbindelser med er, vore det
lämpligt att uppdraga åt ambassadören
att offentliggöra en officiel dementi för
att undvika pressens kommentarier».
Först skaffade sig franska
utrikesministeriet det på Paristelegrafen inlämnade
telegrammet och började söka tyda
texten. Sista raden trodde man betydde
»vår egen spion är underrättad». Men
då man ej var säker, satte man ett
frågetecken för detta och lyckades sedan
den 11 november med hjälp af ett
spioneriknep få absolut visshet om, att den
förstnämnda tydningen »för att undvika
pressens kommentarier» var den rätta.
Samma dag underrättades öfverste
Sandherr därom och fick den rätta texten.
Då man nu fann, att denna, långt ifrån
att anklaga Dreyfus, snarare var till hans
förmån (eftersom Panizzardi ej kände ho-
nom och ej ens i den oriktiga, efter den
11 nov. falska tydningen fann mer än en
misstanke) beslöt man att »slarfva bort»
dessa två dokument. Den rätta texten
hade af M. Paléologue dikterats för Henry.
General Gonse påstår, att han »försökt»
få en kopia af originaltelegrammet, som
bevarats på posten, men där kände man
ej till Gonses begäran. Det var ej
originaltelegrammet man ville ha, man
förfärdigade på egen hand ett mycket
»bättre» telegram, som lydde: »Kapten
Dreyfus är häktad. Krigsministern har
beviset på hans förbindelse med
Tyskland, alla försiktighetsmått vidtagna».
På krigsministern Freycinets vägnar
fast-höllo kapten Cuignet och General
Cha-moin, att denna text var den rätta, men
den 29 mars visade å utrikesministern
Delcassés vägnar M. Paléologue, att, som
han sade, »denna text var ej blott
oriktig utan äfven falsk», genom att helt
enkelt framlägga dels en kopia af
originaltelegrammet, som i behörig ordning
på telegrafen bevarats, dels sexton
dokument, som bevisade riktigheten af
utrikesministeriets tydning. Det är att
märka, att krigsministern Freycinets
ombud fick gå så långt i fräckhet, att han
påstod, det utrikesministeriet förfalskat
telegrammet. Ett nytt på generalstaben
förfärdigadt »bevis» på Dreyfus’ skuld fick
sjunka ned i den alltmer svällande
portfölj, där den hemliga dossierns
förfalskningar förvarades. I sammanhang med
detta vill jag yttra den förmodan, att
Delcassé, dels ansatt af italienske
mini-stern, dels, som här ofvan visades,
faktiskt angripen i ryggen af krigsmannen
med deras radérknifvar, funnit för godt
att visa allmänheten, hur de »högre
skälen» togo sig ut på nära håll, och
därför själf lämnat enqueten till le Figaro.
Hvad gjorde då, frågar man sig,
dylikt för intryck på dem, som motsatte
sig ny pröfning af dømen från 1894?’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
