Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Ellen Key. Ett utkast af Hellen Lindgren. Med 4 bilder - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ellen key.
logien, en dubbelnatur, »ett jordiskt och
ett himmelskt tillika».
Måhända är denna nu angifna
idealism tillräcklig att förklara också den
melankoli, som utgör grundtonen i de
på en gång mest melankoliska och mest
sangviniska alstren af Ellen Keys penna.
Lyckans evangelium ser hon framför allt
hotadt af »normalsvensken» med hans
breda flatskratt och vattenklara
formalism, af de människor, som likna
»värdshusfasader» och ingen »stil» ha, af de
människor, som icke förstå att vare sig
»lyssna till sig själfva» eller »vänta på
sig själfva» och därför »förhasta sina
lifsafgörelser»; lyckans evangelium är
hotadt af mammonsdyrkan och vördnaden
för småsakerna, då den stort anlagda
varelsen böjer sig för hvardaglighetens
af-gudar, ehuru han har så mycket skönt
att dyrka, så mycket ädelt arbete att
fullfölja och framför allt genom
försakelsen af sin sociala ställnig så ofta
kunde betrygga sin egen lycka.
Men i sammanhang med denna
mänsklighetens tragiska lifsgåta står som
Ellen Keys försoningstanke en kvinnlig eller,
om vi hellre så vilja, en konstnärlig
skaparekraft af godt, med andra ord
kärleken. Om faran för att förlora sitt eget
innersta jag i världslifvet utgör frestelsen
för konstnärsnaturen och kvinnan, utgör
däremot raka motsatsen deras egentliga
storhet. Talangen för det intima och
förtroliga är särskildt kvinnan och det med
all kvinnlig blidhet besläktade egen. Mister
kvinnan denna talang, mister också
världen ett af sina största behag, ty männen
kunna icke uppehålla denna brasans
samtalston, utan att en kvinna undervisat dem.
I själfva verket är det denna talang för
vänskapens eller kärlekens intima
förtrolighet, som skall besegra allt ondt på jorden.
Vi hafva fördristat oss att kalla denna
den försoningslära, som utgör det
centrala för Ellen Keys författareskap.
6i i
m
Selma Jacobsson.
EI.LEN KEY 1885.
Därmed äro vi, skulle jag tro, osökt
inne på den andra stora hufvudfrågan för
Ellen Keys psykologi, frågan om
kärleken som en uppfostran för
mänskligheten. Kärlekens äkthet, innerlighet,
gränslöshet är för henne det mest
samhällsbevarande hon vet. Skönhet i lifvet,
lycka, trygghet och framför allt samvete
som instinkt, grannlagenhet som
natur-behof —■ se där hvad kärleken och
endast den kan skänka. Ellen Ke^-s
mäktigaste indignation samlar sig mot hvarje
påstående, som vill framhålla någonting
annat som surrogat för kärleken. Hon
betraktar allt sådant som ett
insmugglande af en falsk juvel i lifvet i stället
för en klenod. Konventionela äktenskap
äro i hennes ögon knappast något
annat än i hvarje ögonblick upprepade brott
mot det heligaste, som finnes på jorden,
det enhetsband emellan man och kvinna,
som heter kärlek och som grundar den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
