Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Ellen Key. Ett utkast af Hellen Lindgren. Med 4 bilder - II
 
 << prev. page << föreg. sida <<      >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6i6
kraft. Han klagar att »genom gallierns
själ aldrig darrat den allfamnande längtan,
som här slog ut i den underbara
törnrosblomman, symbolen af det hela, den
mystiska rosen, i hvilken intet blad fick
fattas vid blomningens fullhet»! Hvarje
hans lycka är ett lidande, och den hela
och fullständiga lyckan finnes icke för
honom. Ibland vet han, att den för
honom finnes i martyrskapet, att älska är
också att lida, men förklara det kan han
ej, ty han vill men kan ej förstå, att den
högsta kärleken är ett oändlighetskraf,
som aldrig blir tillfredsställdt annat än i
fantasien. Men han är lika
verklighets-betagen som vi alla, som uppfostrats af
en praktiskt dugande, ståtligt materielt
producerande verklighetstid — han vill
ge nuets glädje sin längtans vingar och
tro, att hoppets salighet i en framtid icke
mera skall vara hoppets men
verklighetens. Troligen skall han aldrig" få rätt
häri. Troligen skola mångtusen år
härefter hans barnbarn i hundrade led, likasom
vi, blott i sin fantasis lyckodrömmar
se glädjen som framtidens perspektiv,
och troligen skall glädjen då som nu
blott vara en gåtfull lyckodröm, en gäst
och en främling på jorden — och på
alla tänkbara planeter för öfrigt, där en
utveckling förekommer, där arbete och
längtan efter ouppnådda mål finnes och
otillräckliga krafter lämna önskningsmål
ouppfyllda. Såvidt vi åtminstone veta,
är lyckans eget villkor olycka, längtan,
otillfredsställelse — korteligen sträfvan.
Men om sorgen och lidandet på detta
sätt är ett element i glädjen, vanmakten
ett element i maktglädjen, nederlaget en
beståndsdel af segern och oron ett
element i friden, finnes det dock ett
lidandeskval, som Julianus känner och som
hans skaparinna lider af, hvilket kan
bekämpas med hopp om framgång, ty det
är en verkan af mänsklighetens
ouppfostrade vildhet Detta kval utgör en faktor
af lidande, hvilket med tiden och
utvecklingen kan försvinna. Julianus lider alltså
för egen del af det lidande, som benämnes
Weltschmerz. Man brukar nu för tiden
hos de mycket litet lifserfarna men desto
mera världserfarna ästetici, som Ellen
Key kallar de beräknande fantasterna
med »kallblodiga febersyner» och som
på samma gång äro konstens
sockerraf-finadörer, benämna denna plåga barnsligt
sentimental. Det är emellertid säkert,
att konstens största genier ha känt den:
Goethe, Byron och till och med
Nietzsche — att icke tala om Dante och den
enligt deras måttstock simple Kipling och
den ännu simplare Tolstoj. Det
sammanhangslösa i den mänskliga tillvaron
plågar Julianus som ett slags »vansinne»
— återigen hans egna ord.
Förhållanden mellan människor, som
ursprungligen förstå, att de och inga andra skola
gå par om par, upplösas därför, att de
icke förmå att vara starka nog till
gemensam lifskamp och gemensam lifslycka.
Barnslighetens och ytlighetens onda
andar, som leka mörkrets, missförståndets,
feghetens kurragömma med hvad
människorna verkligen känna och vilja,
söndra det, som borde vara bundet, och
förena det, som borde vara oberoende.
Så uppstår denna karikatyrvärld, som
för Julianus är en obegriplighet. Det
obeskrifligt dumma i den mänskliga
fåfängan, när hon söker lumpna
lifsvär-den, utgör Julianus’ lifsplåga. Men i
stället för att inge honom misstroende til!
mänskligheten i dess helhet, inger den
honom tvärtom ett besynnerligt
förtroende till denna mänsklighet. Häri
ligger just något af den hoppfullhet, som,
alldeles omedvetet för författarinnan själf,
betecknar honom som kött af hennes
kött, som representant för det kvinnliga
konstnärslynnet, som berör jorden men
med evig spänstighet återupptar kampen.
Han är, enligt den Almqvistska termino-
 << prev. page << föreg. sida <<      >> nästa sida >> next page >>
 
