Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Nationalteatern i Kristiania. Af H. Wiers-Jenssen. Öfversättning från förf:s manuskript. Med 3 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
636
h. wi er s-jenssen.
sen äro utförda i huggen sten samt
sockeln, första våningen och kolonnerna af
norsk granit. Vid fasadernas
konstruktion har det gjorts skarp skillnad mellan
seen och åskådarerum; själfva scenens
mur höjer sig högt öfver byggnadens
öfriga partier och krönes af en fyrsidig
kupol med öppen lanternin, hvilken som
afslutning uppbär en förgylld fackla.
Omkring scenbyggnaden gruppera sig på
tre sidor de till scenen hörande lokalerna,
hvilka afslutas af platta tak; till denna
komplex kommer åskådarhuset, hvars
gafvel sluter sig till scenbyggnadens fjärde
sida. Sin fullständiga figurutsmyckning
har byggnadens yttre ännu icke fått;
den kommer emellertid hufvudsakligen
att bestå af följande: två fristående
bronsgrupper på granitpostament,
framställande »den segrande kulturen» under
bilden af två ynglingar, som tämja den
ene ett lejon, den andre en tiger, samt
i gafvelfältet en sandstensgrupp,
föreställande Sigurd Fafnesbanes död. Samtliga
dessa arbeten, som äro skänkta af
Konungen, äro under utförande och modelleras
af bildhuggaren Lars Utne.
Scenbyggnadens gaflar prydas af gossgrupper,
modellerade af bildhuggaren Visdal,
konungens portal krönes af ett fristående
lejon, modelleradt af bildhuggaren A.
Svor, och från bildhuggaren B.
Bergsliens hand förskrifva sig de
vapenbärande figurer, som dekorera
magasinsbyggnadens gafvel.
Och som led i byggnadens
utsmyckning får man väl också räkna de två
statyer, som fått sin plats utanför
teaterns hufvudingång: Henrik Ibsen och
Björnstjerne Björnson, bronsstatyer
modellerade af professor Stephan Sinding
och skänkta till teatern af mecenaten
konsul Axel Heiberg.
Om det nya teaterhusets
arkitektoniska skönheter ha meningarna varit
tämligen delade, —- i synnerhet har kupolen
varit många en nagel i ögat. Man får
emellertid icke glömma, att det vid
uppförandet ställdes en oeftergiflig fordran
på arkitekten, att han icke fick låta
teatern på minsta sätt »trycka» det midt
emot liggande universitetet. Och den
något tillplattade prägel, som teatern
delvis kan sägas ha fått, har i icke ringa
mån förorsakats af de hänsyn, som måst
tagas till denna fordran.
Gå således meningarna om teaterns
yttre en smula i sär, i fråga om det inre
och dess inredning hör man bara en
samstämmig lofsång. Här är allt
ändamålsenligt och vackert.
Genom hufvudingången med dess 5
dubbeldörrar kommer man in i en
vestibul, hvars väggar äro belagda med ljus
italiensk marmorstuck och hvars
dekorering för öfrigt inskränker sig till de på
tak och väggar anbragta plastiska
ornamenten — det hela mycket enkelt och
i öfverensstämmelse med rummets
karakter.
Härifrån leda trappor till alla teaterns
platser, och icke nog med att samtliga
trappuppgångarna äro fullkomligt afskilda
från hvarandra, utan hvarje särskild trappa
ligger emellan murade väggar. En
inrättning som naturligtvis är mycket
lugnande i händelse af panik. Det
förtjänar anmärkas, att under det den
preussiska förordningen af 1889 — en af de
få förordningar som behandla hithörande
saker — tillåter högst 90 personer pr
meter trappbredd, är utrymmet i
nationalteatern beräknadt för i. genomsnitt
endast 70 personer pr meter trappbredd.
Husets galatrappor äro de två, som
symmetriskt lagda föra från vestibulen
upp till första logeraden. Såväl
trappsteg som balustrader äro utförda i hvit
norsk marmor, trappuppgångens
kvadre-rade väggar äro belagda med italiensk
stuckmarmor, och det rikt skulpterade
taket smyckas af dekorativa luftkompo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
