Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Frédéric Chopin. En minnesteckning af Mauritz Boheman. Med 2 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
frédéric chopin. bronsrelief af a. bovy.
FRÉDÉRIC CHOPIN.
En minnesteckning af MAURITZ BOHEMAN.
Med 2 bilder.
FEMTIO år hade den 17 oktober i år
förflutit, sedan grafven slöt sig kring
stoftet af Frédéric Chopin, en af de
genialaste och originelaste tonskalder den
nyare tidens musikhistoria har att uppvisa.
Till sin natur alltför sjukligt nervös,
känslig och aristokratisk för att kunna
eller ens vilja »slå an» på den stora
allmänheten, stod Chopin — liksom så
många andra genier -— inför sin samtid
snarast såsom en främling, hvilkens språk
endast helt få förstodo. Ja, äfven inom
den tidens professionelt musikaliska värld
förhöll man sig länge skeptisk gent emot
hans egendomliga konstnärsindividualitet,
som gaf sig uttryck i sådana sällsamma,
all annan musik olika toner. Strängt taget
var det endast en Berlioz, en Liszt, en
Schumann, som med den för dem
egendomliga och för all äkta konst öppna
blicken i Chopin uppdagade det sanna geniet
och profeterade om den stora roll han en
gång skulle komma att spela i framtidens
musiklif. Det rätta förståendet fann
Chopin hufvudsakligen i den intimare
salongskretsen, hos de vänner och andliga
fränder, hvilka plägade församlas kring honom
och som rätt uppfattade hans
konstnärsnatur, och det var därför blott i dylika
kretsar som han kände sig fullt
hemmastadd och utan tvekan vågade i toner
gifva fritt lopp åt sin poetiska inspiration,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
