Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Frédéric Chopin. En minnesteckning af Mauritz Boheman. Med 2 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
frederic chopin. 119
Oaktadt dessa allvarliga musikstudier
försummade han ingalunda sina fordrande
skolarbeten utan var fastmera en af
skolans bästa alumner. De rika gåfvor, med
hvilka en gifmild försyn utrustat honom, i
förening med hans älskvärda personliga
egenskaper gjorde honom till en favorit
bland kamraterna och förvärfvade honom
talrika vänner äfven utanför kamratkretsen.
Bland de vänner han vann under sin
ungdomstid förtjänar särskildt nämnas den
mu-sikälskande, bildade furst Radziwill, som
sedan alltjämt stod troget och hjälpande
vid hans sida och, såsom vi längre fram
skola se, genom sin förmedling åstadkom
ett helt nytt uppslag i Chopins tillvaro.
Det mycket begränsade utrymme, som
anslagits åt denna uppsats, förbjuder oss
att mera i detalj följa vår hjältes vidare
öden, utan måste vi inskränka oss till att
dröja vid de för hans utveckling mera
betydelsefulla momenten i hans lif. Ett
sådant var framför allt hans första utflykt i
världen och första uppträdande inför en
främmande publik. Detta inträffade år
1829. Oafsedt ett kortare besök i Berlin
hösten 1828, hade Chopin ännu aldrig
varit utom sitt fäderneslands gränser, då han
i juli 1829 begaf sig till kejsarstaden vid
Donau för att där låta höra sig både
såsom kompositör och virtuos. På det
välvilligaste understödd af flere af Wiens mera
framstående musikförläggare, gaf han där
den 11 och 18 augusti sina båda första
själfständiga konserter utom sin fädernestad.
Wienerpubliken mottog honom väl,
isynnerhet vid den andra konserten, och
pressen uttalade sig i berömmande ordalag om
hans originalitet, hans känsliga spel och
hans betydande kompositionstalang. Till
något mera än en succés d’estime kom det
dock icke, därtill föreföll hans musik
alltför egendomlig, och dessutom fann man
hans spel alltför vekt och svagt, en
anmärkning som man för resten gjort redan
i Warschau efter de konserter, å hvilka
han därstädes uppträdt. Men detta svaga,
veka, liksom hviskande spel var just det
för Chopin utmärkande och blef också af
afgörande betydelse för hela hans
virtuoskarriär. Den titaniska kraft, som utmärkte
en Liszts och en Rubinsteins spel, deras
förmåga att med sina muskler och nerver
af stål ur instrumentet framlocka de
väldigaste tonmassor, så att pianot under de-
ras händer erhöll en nästan orkestral klang,
detta saknade Chopin. Hans utmärkande
egenskaper såsom pianist voro däremot,
såsom nyss antydts, ett smäktande vekt
anslag, en poetisk, drömmande sprödhet,
en ljuf, skönhetsmättad sångbarhet. Med
sina långa, tunna, sammetsmjuka fingrar,
hvilka snarare flyktigt berörde än anslogo
tangenterna, framtrollade han ur
instrumentet de finaste klangeffekter. Men den
tidens konsertpublik, som var van vid sina
favoritvirtuosers bullrande fingergymnastik,
var ännu ej mogen för detta så
himmels-vidt olika spelsätt, förstod ej uppskatta dess
skönheter och förhöll sig ganska reserverad
gentemot detsamma. Och detta förklarar
också den omständigheten, att Chopin redan
tidigt fann det motbjudande att uppträda
inför en större allmänhet och att han, som
dock var en af de största virtuoser som
någonsin lefvat, gifvit jämförelsevis få
konserter. »Jag passar ej för offentliga
konserter», sade Chopin en gång, »publiken
skrämmer mig, jag kväfves af dess
andedräkt, förlamas af dess nyfikna blickar och
förstummas inför de många främmande
ansiktena. »
Återkommen från sitt besök i Wien,
dröjde han ännu ett år i sin fädernestad
Warschau, flitigt studerande och
komponerande, samt gaf därunder äfven åtskilliga
konserter, genom hvilka han stadfäste sitt
rykte såsom en oförliknelig virtuos, som
alla förespådde en lysande framtid. På
dessa konserter spelade han uteslutande
sina egna kompositioner, och de bland
dessa, hvilka särskildt hänförde de andäktigt
lyssnande åhörarne, voro hans bagge stora
konserter i E-moll och F-moll för piano
och orkester, hans variationer öfver »Là
ei darem la mano», likaledes för piano och
orkester, hans Gra?id rondeau de concert,
äfven den för piano med ackompanjemang
af orkester, samt hans fantasi öfver polska
folkmelodier. Och likväl kunde dessa
skapelser icke täfla med de mästerverk han
längre fram skulle skänka världen.
Emellertid hade Chopin länge umgåtts med
planer att företaga en längre utländsk resa
för att därunder dels vidga sina
musikaliska vyer och dels göra bekantskap med
tidens storheter inom musikens värld, och i
enlighet med sin lärare Eisners råd hade
han tänkt. att redan mot slutet af året
(1829) begifva sig antingen till Italien eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
