Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Frédéric Chopin. En minnesteckning af Mauritz Boheman. Med 2 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66o
mauritz boheman.
till Paris. Men jämte den gamla kärleken
till hemmet, till föräldrar, syskon och
vänner, hvilken med så starka band höll
honom kvar i fosterlandet, hade i hans
hjärta vaknat en ny makt, som med ännu
starkare band fjättrade honom vid
fosterjorden. Denna makt var kärleken till det
»ideal», hvarom han i åtskilliga bref till
en vän redan länge talat utan att yppa
dess namn. Och den, som sålunda fångat
hans hjärta, var den unga, vackra polska
sångerskan Constantia Gladkowska; för
henne lefde och andades han, om henne
drömde han, hennes bild stod oafbrutet
för hans själ och inspirerade utan tvifvel
några af hans skönaste tonskapelser från
den tiden, bland annat, antar man, det
härliga larghettot i F-moll-konserten. Denna
kärlek, som några år senare genom den
älskades trolöshet blef så grymt besviken,
var nu hans lifs a och o och kom honom
att ända till hösten 1830 uppskjuta sin
tilltänkta resa. Då kunde han emellertid
icke dröja längre utan beslöt att begifva
sig af.
Den af honom med sådan ångest
motsedda skilsmässan från hemmet nalkades, och
den 2 november sistnämnda år tog han
afsked af alla de sina för att öfver Breslau och
Dresden fara först till Wien. Om de dystra
aningar om en skilsmässa för alltid, hvilka
fyllde hans själ, vittnar det bref till en
vän, i hvilket han säger: »Hur sorgligt
är det icke att nödgas dö i ett
främmande land och icke i det, där man är
född.» Några vänner, som följt honom
till det närmaste skjutshållet, byn Wola ej
långt från Warschau, öfverlämnade till
honom under en till hans ära anordnad
af-skedsmåltid en konstrikt arbetad
silfverbä-gare, till brädden fylld med polsk jord.
Pietetsfullt bevarade Chopin såväl bägaren
som jorden, och det var denna senare som
man enligt hans önskan strödde öfver den
kista, i hvilken hans stoft nedsänktes till
sista hvilan i grafven å Père-Lachaise i
Paris.
Under sitt uppehåll i Wien mottog han
underrättelsen om att polackerna rest sig
mot sina förtryckare ryssarne, en
underrättelse som icke blott djupt grep honom
utan äfven kom hans glödande patriotism
att till den grad flamma upp, att endast
föräldrarnes innerliga böner och
föreställningar förmådde hindra honom från att
ögonblickligen återvända till Polen och
ställa sig i de kämpande landsmännens led.
Det polska upproret gjorde stämningen i
det skuggrädda Wien föga gynsam för
Chopin såsom polack, och den konsert han
gaf därstädes blef trots pressens
påstötningar så fåtaligt besökt, att icke ens
kostnaderna för densamma betäcktes.
Djupt nedstämd lämnade Chopin den
österrikiska hufvudstaden och begaf sig
först till München, där han under
stormande bifall spelade sin E-moll-konsert,
vidare till Stuttgart, där underrättelsen om
Warschaus intagande af ryssarne på det
häftigaste uppskakade honom och där han
i anledning af den djupt sorgliga
händelsen komponerade den dystra och storartade
C-moll-etyden, revolutionsetyden kallad, och
slutligen till Paris, dit han anlände en af
de sista dagarna i september och där han,
endast med smärre afbrott, skulle komma
att tillbringa sitt återstående lif.
Chopins mottagande i den franska
hufvudstaden blef icke sådant som han och
hans vänner väntat. Artister af betydligt
lägre rang, såsom Kalkbrenner, Herz m. fl.,
stodo högt i publikens gunst, och deras
briljanta tekniska färdighet gjorde på den
stora allmänheten långt större intryck än
den skära poesien i Chopins spel. Också
blef hans första konsert, som på grund af
ständiga motigheter gång på gång måste
uppskjutas och ej ägde rum förr än den
26 februari 1832, trots hans polska
vänners äfvensom Liszts och Hillers ifriga
ansträngningar så litet besökt, att Chopin
kände sig helt förtviflad öfver parisarnes
köld. Misströstande om att någonsin kunna
slå sig fram i Paris var Chopin till och
med betänkt på att jämte en del
landsmän, som uppehållit sig i Seinestaden,
begifva sig till Amerika, då genom en ren
tillfällighet förhållandena på en gång togo
en vändning till det bättre. Chopin mötte
nämligen en vacker dag på gatan sin gamle
gynnare furst Radziwill, som tog honom
med sig till en soaré hos börsfursten
baron Rothschild, i hvilkens glänsande
salonger allt hvad Paris hade framstående inom
aristokratiens, konstens och litteraturens
värld plägade samlas. Af husets spirituela
värdinna ombedd att spela något, slog sig
Chopin ned vid flygeln och spelade och
improviserade bättre än någonsin. Den
konstförståndiga, fint bildade åhörarekret-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
