Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Frédéric Chopin. En minnesteckning af Mauritz Boheman. Med 2 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
frederic chopin.
663
sens förtjusning öfver den unge polackens
härliga spel var gränslös, och från den
stunden var mästarens lycka gjord. Redan
samma afton erhöll han talrika anbud att
gifva lektioner i de förnämsta familjer i
Paris, och flera följde sedermera. Han
ansågs numera såsom en bland de främste af
alla lefvande pianovirtuoser, hans lektioner
blefvo eftersökta och väl betalade, hans
musikaliska soaréer, när helst han kunde
förmå sig till att gifva sådana, gåfvos för
utsålda hus, och de förnämsta af Paris’
musikförläggare köpte med glädje och
honorerade högt hans kompositioner. I de
högsta kretsarne var han en gärna sedd
gäst, och bland sina intimare vänner
räknade han sådana män som H. Berlioz, F.
Liszt, F. Hiller, V. Hugo, Th. Gautier, H.
Heine, Delacroix, Scheffer m. fl., alla
liksom han själf tillhörande den vid denna
tid uppblomstrande romantiska skolan inom
konsten och litteraturen.
På detta sätt förflöto hans första år i
Paris, endast afbrutna af trenne kortare
besök i Tyskland, där han dels återsåg
och såg för sista gången sina älskade
föräldrar och dels gjorde bekantskap med den
tyska musikens dåvarande främste män,
Mendelssohn och Schumann, af hvilka
isynnerhet den senare varmt intogs af Chopins
originela och geniala personlighet och
konstnärsnatur. Under sin sista resa till
Tyskland, 1836, gjorde han bekantskap
och förlofvade sig med en ung
lands-maninna, Maria Wodzynska, hvilken dock,
liksom hans första ungdoms älskade,
Constantia Gladkowska, grymt svek hans
kärlek genom att gifva sin hand åt en annan.
Han, den af kvinnor afgudade, tycktes
sålunda dömd att städse misslyckas i sina
personliga förhållanden till dem. Medan
hans hjärta ännu blödde af detta hårda
slag, mötte han 1837 den kvinna, som så
djupt ingripit i hans öde och hvars
förhållande till honom utgjorde den sista och
viktigaste erotiska episoden i hans lif.
Denna kvinna var den under pseudonymen
George Sand bekanta snillrika
skriftställa-rinnan m:me Aurore Dudevant. Genom
Liszts bemedling gjorde hon Chopins
bekantskap, hänrycktes liksom alla andra af
mästarens poetiska spel och blef under
hela hans återstående lefnad ljuset och
mörkret i hans tillvaro. Vid denna tid
hade hans redan förut svaga hälsa betyd-
ligt försämrats, och de första symptomen
till den bröstsjukdom, som slutligen skulle
af klippa hans sköra lifstråd, började nu
visa sig. Sjuk och därtill hjälplös som ett
barn, behöfde Chopin nu såväl beskydd
som kärlek, och bådadera fann han hos
George Sand. Hon skötte hans affärer och
skref hans bref, hon vårdade honom under
hans sjukdom med samma ömhet som om
han varit hennes egen son; hon gaf honom
det moraliska stöd hans svaga,
vankelmodiga karaktär så väl behöfde; tröstande
och uppmuntrande stod hon vid hans sida
i sorgens och motgångens stunder, och
slutligen funno hos henne hans
konstnärliga afsikter och sträfvanden ett fullt och
djupt förstående. Och då Chopin på
hösten år 1837 fick det första allvarliga an-’
fallet af sin bröståkomma, tog hon honom
med sig till Mallorca, där hon under hela
vintern på det omsorgsfullaste vårdade
honom och därigenom också lyckades delvis
återställa hans brutna hälsa. Att Chopin,
som under hela vistelsen i södern visade
sig nedstämd, retlig och till ytterlighet
nervös, icke gjorde lifvet så synnerligen
angenämt för sin vårdarinna, antyder George
Sand, då hon i sin Histoire de ma vie
säger, att »le pauvre grand artiste était un
malade détestable» och att »notre séjour
å Chartreuse de Valdemosa (det ställe på
Mallorca, där de bodde) fut done un
supp-lice pour lui et un tourment pour moi».
De tio år han tillbragte i George Sands
närhet — om vintern i hennes salong i
Paris, om sommaren på hennes villa i Nohant
— voro kanske de lyckligaste under den
senare hälften af hans lefnad, och från
denna period härröra ock de egentliga
mästerverken bland hans tonskapelser, såsom
hans ballader, polonäser, fantasier, hans
berceuse m. m. samt framför allt dessa små
underbara tondikter, som vi känna under
namnet »Préludes» och som till största
delen sågo dagen på Mallorca.
Dock, all lycka är obeständig, och år
1847 inträffade den slutliga brytning
mellan Chopin och George Sand, som blef så
ödesdiger för den förre och mer än något
annat bidrog till påskyndandet af den
sjukdom som lade honom i grafven. En enda
gång senare möttes de båda i en af Paris’
salonger. George Sand hviskade sakta hans
namn och räckte honom sin hand, men
Chopin vände sig bort och lämnade tyst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
