Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Ur bokmarknaden - Af K. E. F. - Af Karl Wåhlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
670
k. e. f.
ljust hår och klarblå ögon», hvilken döpes
till Leo, och hvilkens lifssaga den okände
författaren berättar i sin andra, på våren
utkomna bok.
Denna är en direkt fortsättning af den
första och förutsätter, att man läst
densamma. Georg Dahnas skugga skymtar
oupphörligt fram bakom de uppträdande,
och hans öde går till stor del igen i hans
sons. Äfven denne är en »upprorsman»,
och han har åtminstone större skäl än
fadern att ej finna sig tillrätta i »det
moderna samhället». Han uppfostras af Thora
—• hvilken betraktar sig själf som hans
rätta mor och tagit honom ifrån Annette,
kurtisanen; en handling som för öfrigt
gjort den sistnämnda vansinnig! -—• och
af hennes gamle far; han skall öfvertaga
dennes affär, allt ser ljust och lofvande ut,
då gör han sitt uppror mot deras omtanke
och kärlek, hvilken blott är maskerad
egoism, får kännedom om sin verkliga
härkomst och reser söndersliten sin väg
—-för att uppsöka faderns och moderns
grafvar. Lefver en tid i Tyskland och
Frankrike, kommer hem sjuk och gör själf slut
på sitt unga lif — i likhet med fadern,
fastän på ett mer raffineradt sätt; han
inandas nämligen lungsotsbaciller, dem han
förskaffat sig af en sköka! —•
Det är ett par dystra sekelslutshistorier,
skrifna af en troligen ung man med
originalitet och fantasi — men en sjuk
fantasi och en ännu ej fullvuxen originalitet.
Hvad förf. minst kan är att sofra och
sikta; bägge historierna äro en blandning
af fult och vackert, af fint och groft, af
surkart och mogna frukter. Där finns
en god dosis osmaklighet, någon gång t.
o. m. snuddande vid det vidriga; där finns
mycken oklarhet och förkonstling —
särskildt denna affekterade sträfvan att till
hvad pris som hälst synas »intressant»,
hvilken är en af tidens fulaste sjukdomar.
Sålunda får man icke klart för sig, hvari
Georg Dahnas mångomordade »uppror»
egentligen består, lika litet som hans
storhet och härlighet, hvilken i båda böckerna
är den ständigt klingande grundtonen. Men
jämsides därmed finns där äfven en hel
del äkta känsla; så äro i Georg Dahna
åtskilliga präktiga bilder och poesirika
naturskildringar inflätade, och frisk och solig
är målningen af de två ungas sommarlif
vid hafvet. Och Leo Dahnas historia, del-
vis rätt utdragen och långtrådig, har äfven
den starka och vackra detaljer och bäres
stundom af en käck och sympatisk
stämning, en ungdomlig, sund och trotsig harm.
K. E. F.
P. johansen: Giorgione. Skildring af hans
Kunstnergerning. København, August Bangs
Boghandels Forlag.
Den italienska högrenässansens mästare
af första rang hafva alla, med
undantag af Giorgione, blifvit föremål för
utförliga monografiska framställningar. Deras
lifs öden äro tecknade med fasta konturer,
deras verks identitet i de flesta fall
orubblig. Omkring Giorgione brottas ännu olika
meningar i lidelsefull kamp. Oäkta son
af en förnäm man, erkändes han af
familjen först mer än hundra år efter sin död,
då med anledning af hans stora
berömmelse hans stoft nedsattes i Barbarellernas
fa-miljegraf. Hans, arbeten äro aldrig
signerade och erbjuda förbryllande stilistiska
likheter med Tizians och andra samtida
venezianares. Hans lif var kort,
uppteckningarna om honom äro sparsamma, och
förr än det dunkel blifvit skingradt, som
ännu råder om hvad han målat eller icke
målat, är det icke möjligt att exakt och
uttömmande teckna detta konstnärsskap,
som erbjuder så rika ämnen till målerisk
njutning och konstpsykologiska reflexioner.
Emellertid har ett imponerande
detaljarbete i våra dagar nedlagts på
undersökningen af Giorgiones arbeten, och
förtjänsterna af de resultat som vunnits tillkomma
i synnerhet Crowe och Cavalcaselle samt
Lermolieff. Före deras undersökningar voro
beteckningarna i regeln traditionela; de
resultat, till hvilka dessa konstforskare och
flera af deras samtida kommit, äro
grundade på noggranna stilistiska studier och
analogier. Nya arbeten hafva, tack vare
dem, kommit på Giorgiones konto,
däribland den liggande Venus i
Dresdengalleriet, renässansens ädlaste nakna kvinnofigur,
förut tillskrifven Tizian, samt den
betydande men föga kända madonnabilden med
två helgon i Pradomuséet i Madrid, som
dock i den officiela katalogen ännu
tiller-kännes Pordenone. Å andra sidan äro vissa
förut oomtvistade arbeten under diskussion;
sålunda vill Springer tillskrifva Tizian den
bekanta »Konserten» i Louvre,
»Konserten» i Palazzo Pitti har man velat göra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
