Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Landskapsmålaren Gotfred Rump. Från »Kunstforeningen» i Köpenhamn. Af N. V. Dorph. Med 5 bilder. Öfversättning från förf:s manuskript
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LANDSKAPSMÅLAREN GOTFRED RUMP.
i i i
forfulgte Bondens Plog,
Smaafuglene sad stumme
i den brogede Skov.
VINTERN.
Sneen dækker Mark og Mose.
Skoven staar saa mörk och brun;
blank i Vest gaar Dagens Rose
bort af Vinterns blaa Paulun.
Taushed bor paa Eng og Höje,
Stjernen tindrer klart i Luft,
hver en Busk har lukt sit Öje,
hver en Stilk har gjemt sin Duft.
Alle Blomsterbörn derude
sove nu saa södt og tæt;
ej den hvide Vuggepude
trykker deres Aandedræt.
Brandes tillägger:
»Man kallar sådant målningar och
jämför det med målade landskapstaflor;
man lägger dock sällan märke till hur
mycket mer sådana strofer gifva än den
färgbelagda duken någonsin förmår».
Ja helt visst, Rumps Årstider — hur
vackra och innerliga de än äro — kunna
icke mäta sig med Winthers härliga strofer
i lefvande, spirande lif, i själfull
naturgemenskap-, Winthers advokat vinner här en
lätt seger. Men månne man inte gör
målarkonsten orätt genom att på detta sätt
Ord och bild, ç:de årg.
i allmänhet gifva den diktade
naturbeskrif-ningen företrädet framför det målade
landskapet? Man skulle säkert kunna anföra
målningar både af utländskt och danskt
ursprung, i hvilka det inre lifvet, ljudet,
doften, ja själfva tystnaden i naturen -—
fastän . osynligt för det lekamliga ögat •—
strömmar som en lefvande fläkt från den
målade ytan. Liksom man i dikten ju
icke ser föremålen framför sig (denna
förmån erbjuder i hvarje fall målningen), men
dock kan förnimma dem så starkt som om
man såge dem, så torde en fulländad
målning kunna suggerera ens sinnen i sådan
grad, att man tror sig uppfatta alla de
obestämda ljuden och dofterna, hela det tysta
lif i naturen, som undandrager sig ens öga.
Säkert är det emellertid, att Rump i
många afseenden var befryndad med den
Wintherska sånggudinnan. Fastän han icke
når upp till Winthers höjd, så är det dock
samma blod som rinner i dem båda.
Gemensam för dem är kärleken till den ljusa
Sjællands-naturen, och båda ha samma
milda, glada, skönhetsbetagna sinne,
obekant med lifvets stormar, med dess fulhet
och ofrid, endast lefvande i sol och lycka.
S
vintern. oljemålning af gotfred rump. Tillhör grefve Moltke.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
