Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Landskapsmålaren Gotfred Rump. Från »Kunstforeningen» i Köpenhamn. Af N. V. Dorph. Med 5 bilder. Öfversättning från förf:s manuskript - Från operan och konsertsalarne. Af Magnus Josephson. Med 3 bilder
 
 << prev. page << föreg. sida <<      >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ii 114
MAGNUS JOSEPHSON.
När man går omkring bland Rumps
taflor, tänker man i hvarje ögonblick på
Christian Winther. Ur hans dikter kunde
man hämta motton till de flesta af Rumps
bilder : de belysa och supplera hvarandra
på det behagligaste sätt. Rump målade
skenbart med samma nöje alla årstider och
alla slags motiv, men också endast
skenbart: säkert kände han sig bäst till mods om
våren —■ »naar Skoven staar Brud».
S.o-len älskade han, men också månen, den
ljufva, ljusa sommarnattens måne, har han
många gånger förhärligat.
Trots allt det sköna och behagfulla
kan man stundom icke värja sig för en
förnimmelse af något kälkborgerligt trångt
och smått i Rumps konst;’ mycket fantasi
hade han icke fått på sin lott, och den
äkta romantikerns förmåga att lyfta det
hvardagliga upp i en högre, poetisk region,
att öppna de vida utsikterna åt fjärran
horisonter, mera fjärran än ögat når, den
ägde han icke. Hans sätt att se är
inspi-reradt af den mest oförställda pietet, och
han lägger ofta hela sin själ i
återgifvan-det af den natur han älskar och som han
känner och förstår så väl, men hans syn
är onekligen ofta en smula flack.
Detta gäller i synnerhet 0111 taflorna
från hans senare år.
Bland dem från hans yngre dagar
finnas många hänförande saker, fina, skära
och af förtrollande enkelhet, i synnerhet
bland studierna, hvilka friskast gifva hans
ursprungliga syn och afsikt. Som de
flesta målare af den generationen
öfverbro-derade och uppfiffade han i sina »taflor»
de ursprungliga iakttagelserna, ofta i sådan
grad, att all omedelbar naturlighet
förkväf-des. Somliga af hans små à-la-prima-studier
verka med ett fullkomligt modernt humör
i uppfattning och anslag.
Rump började sin konstnärsbana som
figurmålare. Först år 1848, vid 32 års
ålder, slog han om med ett utmärkt
hedlandskap och invigde sig helt åt
landskapsmålningen. Från hans första tid finner
man på utställningen en del naiva och
mycket läckra små porträtt och
studiehuf-vuden. Redan i somliga af dessa
framlyser hans medfödda koloristiska begåfning.
Hufvudintresset knyter sig naturligtvis dock
till landskapstaflorna; och de
reproduktioner efter »Årstiderna», som ledsaga denna
uppsats, gifva läsaren tillfälle att genom
eget åskådande få en lifligare föreställning
om arten af Rumps konst än han skulle
kunnat vinna allenast genom den allmänna
redogörelse för densamma, som jag här
ofvan försökt lämna.
FRÅN OPERAN OCH KONSERTSALARNE.
AF MAGNUS JOSEPHSON.
Med 3 bilder.
STOCKHOLM har under hösten haft en
liflig musiksäsong. Fyra konserter ha
föranstaltats af Grieg, den ende af de nu
så moderne gästspels-dirigenterna som
hittat till Stockholm; ungefär lika många ha
gifvits af resande virtuoser, klöfverbladet
Marteau-Borwick-Bauer, de sedvanliga stora
inhemska konserterna ha naturligen icke
häller uteblifvit, allt under det att ett helt
litet florilegium af andra, mindre bemärkta
konsertgifvare och gifvarinnor sökt att draga
uppmärksamheten till sig och naturligen
äfven operan utöfvat sin vanliga verksamhet,
kanske dock något mindre liflig i år. Det
ingår ej i planen för denna korta öfversikt
att söka redogöra för allt detta i detalj,
jag vill blott omnämna ett och annat, som
i alldeles särskild grad varit ägnadt att
intressera.
Dit räknar jag operans bägge repriser.
Jag har i dessa spalter förut haft tillfälle
att framhålla Berwalds betydelse för svensk
 << prev. page << föreg. sida <<      >> nästa sida >> next page >>
 
