Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Svenskt konstnärskynne. Af Richard Bergh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSKT KONSTNÄRSKYNNE.
I33
blank och alltför stor för hans
kroppshydda. »Dumme August’s» egentliga
uppgift synes vara att apa efter alla de
fina konstnärer — den ena efter den
andra — hvilka dyka upp inom den
cirkelrunda värld, där han dväljes.
Granna jonglörer med flotta fasoner,
smultronröda misser med mjuka danssteg,
kämpande atleter, stolta ryttare, alla
söker han apa efter — men alltid faller
han pladask i backen, just när han
trodde sig vara idealet som närmast. — Då
händer det ibland, att han i vredesmod
kastar af sig fracken, och i ett nu
presterar han en konst, så olik alla de
andras, så naiv, så personlig, så
häpnadsväckande, att publikens ögon genast lämna
alla de fina konstmakarne för att med
odelad beundran följa den nye konstnären.
Hur många af Sveriges målare ha
icke osökt påmint om dumme August!
Dök en ny konstnär upp i Rom, genast
voro de där att apa efter honom —•
eller han dök upp i Paris, genast voro
de där, eller i München, eller i
Diissel-dorff, eller i Brüssel, eller i Japan! Ingen
möda var dem för stor, inga afstånd
för långa, när det gällde att nappa
konsten från andra. Men lönlös var deras
möda, alldeles som dumme Augusts.
Pladask — — — så lågo de där! Och
när de stego upp, hade de endast en än
mer utpräglad Norrköpingsnäsa än när
de började leken — alldeles som dumme
August. Hans näsa är ökänd öfver hela
den civiliserade världen.
— • — Det sägs, att steget från det
sublima till det löjliga är lätt att taga.
Jag vill här pröfva ett steg i motsatt
riktning : från det löjliga till det sublima
—-från dumme August till Rembrandt.
—-Rembrandt är sublim. Och han är ett
stort exempel för alla små nationers
målare. Icke så att förstå, att vi borde
försöka måla taflor, som liknade
Rembrandt. Då liknade vi honom minst af
allt. Nej, vi borde tvärtom, liksom
Rembrandt, måla våra taflor så enkelt och
rättframt som vore det oss en fullkomlig
hemlighet, att det funnits målare till i
världen före oss. Men detta kunna vi göra
endast om vi förmå att helt och odeladt
uppgå i hemlandets natur. Naturdyrkan är enda
vägen till en originel och lifskraftig konst.
Först nya, personliga upptäckter i
naturen medföra nya, personliga upptäckter
i konsten. — Rembrandt är helt originel
och helt nationel. Han liknar ingen annan.
Han uppfinner målarkonsten på nytt. —
Någon har träffande sagt: »Hade
målarkonsten ej varit uppfunnen förut, helt
säkert hade Rembrandt uppfunnit den.»
Det är ett sant ord. Och han skulle
då ha gått tillväga, liksom han gjorde
nu. Han flyttade helt barnsligt och
trovärdigt naturen omkring sig in i konsten
och skapade en konst efter sin nations
och sitt eget beläte. Han tog det
lefvande material, som fanns närmast till
hands: Holland och holländarne, landet
och folket, dess yttre drag, dess ljuslif
och dess själslif. —- Rembrandts konst
speglar också inom sin ram en hel,
nationel konstutveckling. Han börjar som
primitiv. Målar noggrant, intimt och
kärleksfullt, ja, petigt, hårdt och alltför
sakligt. Och han slutar med en målerisk
bredd, med ett fritt, suveränt och obundet
skapande, som ingen af högrenässansens
mästare öfverträffat.
Rembrandt går aldrig öfver ån efter
vatten. Men han krossar alla dammluckor,
som kunna hindra lifvets lefvande källor
att släppa vatten fram till hans kvarn.
Lifvets träd står också tätt vid hans
för-stugukvist, och det är dess frukter han
brukar till sin näring. Kunskapens träd
står däremot på passande afstånd; dess
frukter kunna vara goda nog åt de af
hans yrkesbröder, som följa moderikt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
