Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - En äkta man. Lustspel i en akt af Karl Hedberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN ÄKTA MAN.
Lustspel i en akt
af KARL HEDBERG.
Uppfördt S Vasa-teatern första gången den 3 februari 1900.
PERSONER.
Rikard Brander.....herr Laven.
Hedda, hans fru.....fru Lambert.
Agnes, Heddas kusin . . . fröken Borgström.
Alf Lindén......herr Byström.
i Stockholm. Närvarande tid.
Salong hos Branders. Gedigen men icke alltf ör
elegant inredning. I fonden tre fönster, genom hvilka
eftermiddagssole71 lyser in. Längst upp till höger
entrén. Nere på samma sida dörr till Rikards rum.
På vänster sida dörrar till den öfriga våningen.
Matta på golfvet.
Vid ridåns uppgång halßigger Agnes med
ansiktet från dagern i en soffa, som står längst ner
till vänster. Hon håller ögonen slutna. Efter en
liten stund inkommer Rikard från sitt rum, gar,
när han får se Agnes, försiktigt fram emot soffan,
där han stannar och betraktar henne med en
vemo-digt förtjust min.
Agnes
(öppnar ögonen och ser på honom).
Hvad är det? Går du i sömnen, eftersom du
ser så där konstig ut?
Rikard
(en smula flat).
Jaså, du är vaken! Jag trodde, att du sof.
Agnes.
För att följa det allmänna exemplet, menar du
— nej, jag låg bara och hörde, hur det droppade
mot • fönsterblecket — det låter så vackert. Hör,
skall du få höra.
Rikard.
Tack, men jag ser helst jag slipper. Att
inför-lifva takdropp med sin tillvaro vore bara att göra
den ännu enformigare — och det är alldeles
öfverflödigt.
Agnes.
Takdropp är visst inte enformigt, åtminstone
inte en sådan här dag, när det är solsken och vår
ute. (Sträcker händerna bakom hufvudet). När man
blundar, så låter det tvärtom som sång — det
sjunger om sommar och blommor och gröna träd.
Rikard
(slår sig ner i en fåtölj bredvid henne).
Jaså, när man blundar — ja, det är tyvärr
alldeles omöjligt för mig, så länge du är här.
Agnes.
Ja, håna du, men det är verkligen sant, fast det
är nog inte alla som kunna uppfatta det — kanske
bara de som längta —
Rikard.
Nå, hvad det beträffar — Jaså, du längtar
således. Är det tillåtet att fråga efter hvad?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
