Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Om sommaren sköna när marken hon gläds... Af Ellen Key. Med 8 bilder. II (forts. och slut)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2öO
ELLEN „KEY.
EN GAMMAL SOLDAT FRÄN ’ GRÄSMARKS
FINNSKOGAR.
Allt är således icke fagert och godt
och lätt i denna bygd med det glada,
lockande namnet, — hvilket dock ej kommer
af lek utan härledes af den första finska
inflyttarens, Lekainens, namn! Man
förstår, att de ungas längtan ofta flyger
öfver bergens stängande väggar ut mot
främmande bygder. Folket blir här
gammalt — ålderdomen anses först börja
omkring sjuttiotalet —, och barnrikedomen
är som ofta i Värmland stor. Men af
en barnaflock på i O, 12 är vanligen
hälften i Amerika. Och ju mer man Iår sig
hålla af det vackra värmländska folket
med dess godlynta öppenhet, dess glada
välvilja, dess lyriska, lättrörda sinne,
dess lifliga fantasi, dess redbara, kraftiga,
enkla väsen, dess mer blir man beklämd,
när man i hvarje stuga hör ordet
Amerika, uttaladt än med glädje än med
tårar, men alltid angifvande ett eller flere
tomrum vid en svensk härd!
Men om vintern uppe i dessa
bygder måste bli lång och tung, dess
vä-nare är sommaren, åtminstone i junifär-
ger och juniljus! Sjön — som äfven
kallas Lekvattnet —• gör skäl för sitt namn,
ty den drifver inga verk och bär inga
bördor! Skyddad af höjder, glidande
fram mellan näs och uddar, rörs den,
äfven vid ganska stark vind, endast till
sorglöst, guldgladt glitter. Oftast låg
den oljigt blank och klarblå om dagen,
om kvällen flöt den som gyllene eller
djuprödt vin; om morgonen återgaf den
i hvar skiftning himlens hvitgula och
rosiga toner, och vid alla tider speglade
den de svartgröna, klargröna, grågröna,
guldbruna eller krappröda
färgfläckarna från sluttningarnes granar, björkar,
alar, rönnar och aspar, hvilka
tillsammans som en praktfull bonad kläda
höjderna om försommaren liksom om
hösten. Den skulle bli ett ypperligt
väf-nads- eller tapetmönster, denna trädens
härligt blandade färg- och formrikedom,
just så som den ter sig mot en rak
bergssida, liksom skogsmarkens mossor och
tufvor kunde stiliseras till lika originela
som vackra mattor. På en fotvandring
finner man en otrolig rikedom af ännu
obrukade motiv för en äkta svensk
konstslöjd, finner dem genom att lefva
med naturen, där man får idéerna till
skänks och icke behöfver jaga efter dem!
Från Lekvattnets höjder har man
storartade utsikter. Sådana höjder äro
framför allt Burkberget, Sviptjärnskullen och
de tre efter hvarandra liggande höjderna
Haukanolla, Ratanolla och Noppikullen.
Från den mellersta och högsta —
Ratanolla ligger 510 meter öfver
hafvet—-ser man in i Dalarna på den svenska och
ned mot höjderna vid Kristianiafjorden
på den norska sidan. Med något olika
grupperingar af bergen, med ett mer
eller mindre af synvidd öppnar sig från
dem alla oändliga våglinjer af mörkt blått,
klart blått, ljusare blått, dimmigt blått;
topp bakom topp, kulle bakom kulle!
Och grönt i samma mångfald: barrskog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
