Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Om sommaren sköna när marken hon gläds... Af Ellen Key. Med 8 bilder. II (forts. och slut)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM SOMMAREN SKÖNA NÄR MARKEN HON GLÄDS
i83
i stora härar, käckt klättrande upp för
höjderna till topparna, där sedan
granarna triumferande lyfta sina spetsar mot
himlen; löfskog i oändlighet, fallande i
mjuka vågor nedför kullarna, fyllande
kjusorna, trängande sig kring
vattendragen, hvilka utbredde sig, tenngrå eller
silfverblanka eller emaljblå, i den gröna
inramningen. Vackrast blef taflan, när
någon del af bergens mjukt växlande
linjer infattades af några kopparglänsande
furustammar eller svartfransade granar
dessutom de andra otaliga, alla sinnen
smekande förnimmelserna — sorl och
sång och färgglöd och soldis, hvilket allt
kan sammanfattas i den enda strofen
om sommaren sköna, när marken ho?i gläds . .
den fullkomligaste rad svensk
sommarpoesi, som någonsin blifvit diktad!
Vår vecka vid Lekvattnet afslutades
med en vaknatt på en ö i sjön, som låg
gråblank omkring ön, men svartgrön mot
stränderna; höjderna stodo entonigt
TIMMERKOJA I LEKVATTNET.
eller silfvergrå trädskelett, mot hvilka
bergens bländande blåhet blef ytterligare
fördjupad. Och dock drogs man från
de härliga taflorna och de stora fj
ärrsynerna uppe på höjderna ned till dalen
igen, där — genom den rika rörligheten
af vatten, näs, uddar och höjder —
bilderna äfven blefvo ständigt växlande,
medan man tillika i omedelbar närhet
hade gökar och trastar, bin och fjärilar,
solhet löfdoft och stilla konvaljedoft,
barrdoft och doften af trädsaf, doften af
jordvärme, af gräs och af vatten. Och
mörkblå mot den djupa himlen med några
tveksamt tindrande hvita stjärnor, och
genom den stillade, svalnade luften flöto
strandens välluktsströmmar öfver vattnet
ut till ön. Först mot midnatt tystnade
gökropen och taltrastens vemodstoner; då
fylldes stillheten af ljudet från en al-lur,
med hvilken en känslig naturkonstnär
klart och fint återkallade fågelkvittrets
tongångar. Florsfina slöjor från vår
lägereld bredde sig öfver vattenytan, tills
morgonljuset ånyo väckte jordens och
luftens och vattnens alla väsen, för att åter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
