Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Gustaf Upmark och Nationalmuseum. Af Karl Wåhlin. Med 3 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4i 6
KARL WÅHLIN.
Upmark ansåg att, därest en
nybyggnad för historiska museet kunde komma
till stånd och bottenvåningen i
national-museibyggnaden därigenom blefve
tillgänglig för konst- och
konstslöjdsamlin-garna, nödigt utrymme för dessa skulle
vinnas inom byggnaden, och med
framhållande af de nuvarande svårigheterna
afgaf Nationalmusei nämnd 1898 i
enlighet med Upmarks yrkande underdånig
framställning i denna fråga, som äfven
varit föremål för yttrande af Kungl.
Vitter-hets-, historie- och antikvitetsakademien.
Enär af detta framgår, att jämväl
historiska museet i hög grad är i behof af
ökadt utrymme, torde det vara att vänta,
att Kungl. Maj:t äskar nödigt anslag för
denna viktiga frågas snara lösning.
Ännu har dock ingenting härom afhörts. *
En fråga, som ända frän
national-museibyggnadens fullbordan stod på
dagordningen, har under Upmarks tid och
till stor del genom hans ihärdighet
åtminstone delvis blifvit löst. Det gällde
att åstadkomma dekorativa målningar,
för hvilka plats var beredd å två
väggytor i den nedre vestibulen och å tvä i
den öfre. Jag kan förbigå de långa
förhandlingar som härom fördes, från det
att frågan inom Nationalmusei Nämd
1883 bragtes på tal af kanslirådet
Sander till dess att den för frågans
behandling af Kungl. Maj:t tillsatta förstärkta
nämden 1896 förklarade sig »antaga» de
af Carl Larsson utförda målningarna i
nedre vestibulen. Hufvudsaken är att
dessa konstverk äro utförda och
oskiljaktigt förenade med Nationalmuseum.
De hafva varit föremål för oblida
omdömen, icke minst inom den nämd, som
ägde att bedöma dem. Upmark, som
på offentligt uppdrag 1888 företagit en
resa till utlandet för att inhämta känne-
* Se härom äfven H. Hildebrands uppsats
»En museifråga» i 7:de årg. af »Ord och bild».
dom om använda tekniska förfaringssätt
för utförande af väggmålningar, hade
efter återkomsten hållit ett föredrag (tryckt
i Svenska slöjdföreningens meddelanden),
i hvilket han uttalat de önskningar han
hyste med hänsyn till den konstnärliga
hållningen i freskomålningen, hvarigenom
denna skulle skilja sig från
stafflimålningen med dess karaktär af realism och
tillfällighet. Det gladde honom mycket
att efter målningarnas fullbordan finna
dem motsvara alla de fordringar han på
förhand uppställt. Det länder Upmark
till beröm att hafva i så hög grad
träffat frågans kärnpunkt, att konstnärens
lösning kunde sammanfalla med hvad
han uttalat såsom mest önskvärdt.
Under den tid, som denna
redogörelse omfattar, har Nationalmusei
konstafdelning varit en af allmänheten med
lifligt intresse omfattad institution,
hvilket förnämligast yttrat sig dels i de
talrika besöken och samlingarnas flitiga
användande för studier och kopiering,
dels i de många bevis på de
konstintresserades frikostighet, för hvilka den
varit föremål.
Under åren 1881 —1899 hafva
besöken å söckendagar uppgått till
sammanlagdt 891,368, utvisande ett medeltal
af cirka 46,914 om året, under det att
besöken å sön- och helgdagar under
samma tid enligt en ungefärlig
beräkning utgjort inemot 2,200,000.
Utställningsåret 1897 kommer främst med
91,287 besök på hvardagar och cirka
200,000 på söndagar. Dessa siffror
vittna tydligt nog om i huru hög grad
Nationalmuseum bidragit till kännedomen
om konsten och höjandet af de
konstnärliga intressena i vårt land.
Jag har här ofvan på tal om de olika
samlingarna omnämt en del af de gåfvor,
som tillfallit desamma. Men dessutom
har Nationalmuseum fått mottaga
storartade penningedonationer, hvilkas af-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
