Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Gustaf Upmark och Nationalmuseum. Af Karl Wåhlin. Med 3 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAF UPMARK OCH NATIONALMUSEUM. 155
kastning är bestämd att öka samlingarna
•eller på annat sätt främja verksamheten
inom Nationalmuseum.
Den äldsta och största af dessa
donationer är den af fröken Sophie
Giesecke († 1880) genom testamente gjorda
•öfver! åtelsen af två fastigheter i
Stockholm, värderade till sammanlagdt 310,000
kronor, med villkor att Nationalmuseum
för egendomarnas afkastning åtminstone
hvart femte år inköper något värdefullare
konstverk.
Genom ett af grosshandlaren J. H.
Scharp († 1890) och hans hustru, Clara
Scharp född Westman, upprättadt
inbördes testamente erhöll Nationalmuseum
ett kapital af 100,000 kronor, hvaraf
räntan skall i första rummet användas
till anordnande af freskomålningar i
trappuppgången och, om medlen därtill ej
behöfvas, till förökande af museets
tafvel-samlingar.
Tack vare dessa båda donationer
hafva väggmålningarna i nedre
vestibulen kommit till stånd. Det torde icke
dröja länge innan tillräckliga medel äro
samlade till det monumentala arbetets
afslutning. Sedan detta skett, äro
ansenliga belopp tillgängliga för konstinköp,
och då det numera, tack vare
förhöjningen af statens anslag till inköp af
lefvande svenska konstnärers arbeten, är
möjligt att för dessa medel, rätt använda,
anskaffa hvad som för staten kan vara
•önskvärdt att äga af modern svensk
konst, vore det måhända lämpligast att
afkastningen af donationerna företrädesvis
blefve använd till ökande af samlingen
af äldre mästares arbeten, hvartill vida
större medel äro behöfliga än de som
-staten beviljat, samt till utvidgande af
den lilla grupp af främmande moderna
konstnärers arbeten, som redan finnes och
som utan allt för stora uppoffringar bör
kunna på ett värderikt sätt tillväxa.
Genom ett gåfvobref af ingeniören
Gustaf M. Lamm erhöll Nationalmuseum
1892 ett kapital af 6,000 kr., hvilket
genom Lamms testamente s. å. ökades
med 4,000 kr., att förvaltas under namn
af »Jacques Lamms prisfond». Räntan
af detta kapital skall hvart tredje år af
en för ändamålet utsedd prisnämd
utdelas till författaren af det bästa och
värdefullaste arbete på de bildande
konsternas eller konstindustriens område, som
— författadt af svensk man eller kvinna
— under de senast förflutna tre åren
utgifvits i tryck. Tre gånger har detta pris
utdelats och därvid tillfallit L. Looström
(för »Den svenska konstakademien under
det första århundradet af hennes tillvaro,
173 5—1835»), O. Granberg (för
»Drottning Kristinas tafvelgalleri») och G. Göthe
(för »Johan Tobias Sergel, hans lefnad
och verksamhet»). Den för konststudiet
varmt intresserade donatorn kände väl,
hurusom konsthistoriskt författareskap i
vårt land, långt ifrån att vara
inbringande, tvärtom stundom fordrar direkta
uppoffringar af sina utöfvare. Ännu har
icke prisnämden behöft tveka om prisets
utdelande på den grund att icke arbeten
värdiga denna belöning funnits; tvärtom
hafva sådana af obestridlig förtjänst måst
förbigås. Vid senaste prisutdelningen
antecknades till protokollet, att G.
Upmarks arbete »Die Architektur der
Renaissance in Schweden» icke kunnat till
bedömande upptagas, enär författaren
då hade aflidit.
I sitt testamente donerade Lamm
jämväl till Nationalmuseum en fond på
10,000 kr. att förvaltas under namn af
»Jacques Lamms stipendiefond». Räntan
af denna skulle hvart annat år utdelas
såsom resestipendium till någon af
Nationalmusei ordinarie eller extra ordinarie
tjänstemän för studier i utlandet. Äfven
denna donation var i hög grad af
behofvet påkallad. Intet studium af konst
kan med framgång idkas utan tillfälle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
