Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Om den gamla norska bildväfnadskonsten och dess pånyttfödelse. Af Ann Margret Holmgren f. Tersmeden. Med 9 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM DEN GAMLA NORSKA BILDVÄFNADSKONSTEN OCH DESS PÅNYTTFÖDELSE. 47 I
undrad hos oss. Vi hafva erfarit, hur
oemotståndligt man ryckes med af den
tändande, gnistrande fantasien, det djärfva
modet i hans säkra, moderna konst,
ständigt genomspunnen af fosterlandskärlekens
finaste trådar.
Aldrig har väl hans rotfasta
nationalkänsla fått ett fylligare uttryck än i dessa
Jorsalbilder, där han breder ut sig i
storslagen, äkta norsk norskhet och där han
fullföljer den häfdatecknande uppgiften in
i minsta detalj af den beundransvärda
ornamentiken.
. De äro ett nytt bevis på hur förträffligt
tapetväfnaden ägnar sig till framställning
af historisk handling, något hvarom vi i
Sverige f. ö. hafva rikt tillfälle att
öfvertyga oss i våra samlingar*. Erik XIV
använde tapetväfnaden med fördel t. o. m.
som inlägg i dagens viktigaste politiska
fråga — striden om tre kronor — och
uppgjorde själf planen till arbetet.*
Det ser ut som skulle smaken för denna
konstart i allmänhet ånyo börja vakna.
Gerhard Munthe har nu, hvad den norskt
historiska beträffar, gjort en ståtlig början.
Vi beklaga blott, att han gifvit oss endast
tvenne af dessa, i ordets fulla bemärkelse
kungliga, väggbonader i stället för den
serie af dylika man skulle önska.
Mest imponerande torde »Indtoget i
Myklegaard» vara.
Med pomp och ståt, prakt och guld
rider kung Sigurd in genom guldporten
på en skinande hvit häst. Hans ögon och
* Se Jolin Böttiger, »Svenska statens samling
af väfda tapeter».
** Se Gtistaf. Upmark, »Tapetväfveriet i
Sverige under de första Vasakonungarna», Svenska
Slöjdföreningens meddelanden 1886.
GERHARD MUNTHE.
sammanbitna tänder glänsa af dådlust och
stolt själfmedvetenhet. Kappraka i sadeln
följa honom hans stålklädda män med
dragna svärd — ett stycke lysande norsk historia
i lysande norsk form, som ingen skall kunna
gå förbi!
Dessa »Rigstæpper», som de kallas i
Norge, borde onekligen pryda en norsk hall.
Förslag väcktes i Storthinget om, att
staten skulle inköpa dem, men det afslogs.
De göra emellertid den norska
bild-väfnadskonsten stor ära och kunna ej annat
än väcka verklig häpnad, när man
besinnar, hvilket jättesprång de innebära från
den punkt, hvarpå den norska väfkonsten
befann sig för blott tio år sedan. Den, som
sätter sig in i detta sällsynta
pånyttfödelseverk, skall minnas George Egertons: »Det
ligger en trolldom öfver det landet».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
