Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - I snön. Af Maria Rieck-Müller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I SNÖN.
657
samlade och togo fäste öfverallt. I
furornas refflade bark satte de sig ulliga
och dunmjuka, så att trädstammarna
sågo ut som pelare, marmorerade i hvitt
och svart, och i hjulspåren lade de sig
tätt och jämnt. Det var som om rader
af långa hvita band låge utefter vägen.
Men så småningom försvunno alla
bestämda och hårda linjer.
Snöflingorna föllo nu i flockar —•
tätt, tätt, så att konturerna af skogen
och bergåsarna utplånades och alla
föremål skönjdes som någonting drömlikt
overkligt bakom den rörliga väggen af
ständigt fallande snö.
Enrisbuskar och stubbar blefvo till
små gubbar med stora hvita mössor.
Gärdesgårdens trasiga virke blef ett
oregelbundet, hvitstrimmigt gallerverk och
furorna voro allesammans kämpar i hvita
rustningar — spökriddare. Träsket
därborta hade blifvit en hvit, oändlig vidd,
som smälte i ett med den fallande snön
och förtonade sig i ett hvitt töcken —
om utåt eller uppåt var ej att se. —
Oändlighetens hemlighetsfullhet låg
däröfver. — Och inte en vindfläkt strök
fram genom snöväggen eller skakade
drifvorna från furornas grenar.
Snön föll allt tätare och tyngre i stora
hvita lappar, och allting var insvept i
ett underligt hvitmörker och i en
tystnad, som man nästan kunde höra.
Men fram på eftermiddagen trängde
sig ett ljud genom stillheten och snön.
Det lät dämpadt och afbrutet och
tycktes komma från östra sidan af
träsket — den sida, där vintervägen från
byn brukar gå öfver isen och till gamla
Nils Ersas torp på andra sidan för att
sedan fortsätta uppåt fjällmarken och
byarna där uppöfver.
Först lät det som ett mummel, som
sakta dog bort. Äfven ljudvågorna
dämpades och tvungos ned af snön, som
tagit välde öfver allt förnimbart i
natu-Ord och Bild, ♀:de årg.
ren. Allt måste utplånas. Det var att
blifva i ångest öfver. — Men ljudet där
bortifrån trängde sig åter fram. Det
kämpade för lifvet med snön, det sjönk
tillbaka och dog bort men tog så ny
kraft igen och blef till ett doft stönande,
som liknade jämmer af en människa. Så
småningom gick det åter tillbaka till
otydligt mummel och blef till intet. Det
uppslukades af tystnaden och af snön,
som nu stod som en ogenomtränglig
mur mellan himmel och jord. Ingenting
skönjdes längre där bakom -— det var
som evighetens gåta ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
