Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Intryck från Le grand palais des Beaux-Arts. Paris 1900. Af Carl G. Laurin. Med 8 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INTRYCK FRAN LE GRAND PALAIS DES BEAUX-ARTS. PARIS I9OO.
673
öfrigt så ihåliga och tomma som Cyrano
de Bergeracs bravader och äfven Brouillets
urtråkiga »Deras majestäter kejsaren och
kejsarinnan af Ryssland åhöra franska
akademiens öfverläggningar om sin ordbok»
höra till denna grupp. Den sist nämnda
taflan har åtminstone den fördelen att
ämnet är hämtadt ur konstnärens samtid, men
den är alldeles tröstlöst ledsamt målad.
Bland det mest vedervärdiga på hela den
franska afdelningen var Bouguereaus taflor.
Man tvekar om det är i sin religiösa konst
Laurens. Tiden går fort, och en orättvis
glömska breder sig ofta öfver konstverk,
som ej blott haft utan äfven ha sin stora
betydelse. Fransk historiemålning har i
Constants »Les Chérifas» och i Laurens’
»Marceau på lit de parade» ett par taflor af
bestående värde. — Det är skymning inne
i harem, dygnets stora tilldragelse, som
skall afbryta den dödande ledsnaden,
väntas, härskaren skall komma. På den
väldiga divanen halfsofver vaktaren. Dagens
sista strålar lysa på divanens mörkröda
den druckne silenus. handteckning af honoré daumier.
eller i sina karamellsöta nakna figurer
som han är mest motbjudande. Han
nämnes ofta tillsammans med Cabanel, men
denne 1860-talets modemålare ligger i
konstnärlighet vida öfver den, som tror sig
ha upptagit hans mantel.
Det är klart att bland alla de
tusentals kvm. väf, som bemålats med alla
upptänkliga orgier och ceremonier, det skall
finnas åtskilligt ypperligt. Särskildt fäste
jag mig vid två taflor, bägge bärande namn
som för tjugu år sedan hade högre klang
än nu och som redan tidigt nådde sin
kulmen, Benjamin Constant och Jean Paul
Ord och Bild, g:de årg.
sammet, smärta och finbyggda som
antiloper resa sig de unga kvinnorna, på deras
bruna kroppar och i deras kolsvarta hår
blänka blågröna ädelstenar, och österlandets
skimmer ligger öfver taflan. Laurens’ tafla
gör måhända ett ännu starkare intryck.
Liket af den 27-årige franske generalen
Marceau ligger på en lit de parade och
hälsas med vördnad af de österrikiska
generaler, hvilka 1796 förde sina trupper
mot den franska republikens armé vid
Rhen. Den ståtliga taflan är fri från allt
falskt patos och hänförande i färg.
Mörk-rödt och grönt äro hufvudfärgerna, och anle-
43
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
