Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Intryck från Le grand palais des Beaux-Arts. Paris 1900. Af Carl G. Laurin. Med 8 bilder - Ur bokmarknaden - Af N. J. Göransson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INTRYCK FRÅN LE GRAND PALAIS DES BEAUX-ARTS. PARIS 1900.
66<>
hålla sig både om honom, Nordström och
Kreuger, ja t. o. m. om Sager Nelson.
Man vet nu tämligen allmänt, att en hel
del konstnärer, af hvilka flere nästan aldrig
velat utställa i Paris, då tillfälle gafs, nu
gjorde som villkor för sitt deltagande att
de skulle uppblandas med dem, som de
här hemma kallade för sina antagonister.
Då denna nästan väl hastigt påkomna
kamratanda ej kunde godkännas, drogo de
sig tillbaka, efter som de ej ansågo med
sin fördel förenligt att hänga sina taflor
på egen vägg i svenska afdelningen. För
parisarna var detta att beklaga. Deras
omdöme om svensk konst blef grundadt på ett
för ensidigt material. Det var som om
en utlanding skulle ha bedömt svensk
modern konst efter svenska salen ined
moderna taflor i Nationalmuseum, åtminstone före
inköpet 1897. — Den till omfånget största
taflan var Nils Forsbergs Gustaf II Adolf
vid Lützen. Den lär komma att visas i
Sverige. Vi ha så många Gustaf-Adolfar
nu för tiden. Hela Kongl, kläd- och
lifrustkammaren har fått lif med kyller och
bälten, läderkanoner och fanor, och Gustaf
Adolf förevisas än »strängt historisk», än
»med full konstnärlig frihet», så det är
svårt att göra sitt val. Man får hoppas
att vår tid snart skall kunna så mycket
historia, att den börjar längta ifrån alla
dessa alltid oriktiga och oftast tråkiga
rekonstruktioner och förstå att de värdefulla
historietaflorna om 1600-talet äro de som
människorna på den tiden själfva målade.
Och det intrycket fick man af alla
dessa tusentals konstverk och hundratals
riktningar, för hvilka alla man kan hitta något
skäl eller åtminstone någon ursäkt, att de
konstnärer, som med fullt hjärta och
skicklig hand målade det de hade för ögonen,
deras konst har fått det bestående värdet.
Det är i realismen som konsten evigt måste
förnya sig, och om man ser på 1800-talets
konstutveckling i sin helhet, är det inom
denna riktning som de kraftigaste och
sundaste konstverken uppstått. Hufvudsaken
för en målare blir alltid att kunna måla,
och då behöfver han ej afbilda
Nebukadnesar eller Engelbrekt för att ge sin tafla
intresse och den relativa evighet, som är
hvarje konstnärs dröm.
UR BOKMARKNADEN.
Fornkristna hymner, dikter af Prudentius, svensk
tolkning med historisk inledning af Johan
Bergman.
Ur medeltidens poesi, studier och tolkningar af
Johan Bergman.
Den kyrkliga diktningen. I: Hymner och andliga
sånger från den kristna kyrkans äldsta tid (till 692
e. Kr.) jämte inledande historisk öfversikt af A.
E. Friedländer. Stockholm, P. A. Norstedt &
Söner.
Lektor Bergman gifver i sina ofvan
citerade arbeten ett urval af latinsk
medeltidspoesi, som han själf förlänat en svensk
poetisk dräkt. Sina öfversättningar ställer
han vid sidan af originalen, så att man
med stor lätthet kan jämföra de förra med
de senare. Dessutom lämnar han hurtigt
skrifna, populära små biografier öfver de
olika författarna. I det första arbetet, som
särskildt vill föra oss in i Prudentii
diktning, inleder han också hvarje dikt med
en öfversikt af innehållet, som mycket
underlättar uppfattningen och äfven ökar
njutbarheten i vår tid af dessa åldriga hymner.
Författaren ledes därvid af ett historiskt,
kulturelt och poetiskt intresse, som är värdt
vårt erkännande. Ehuru han själf icke synes
anse sig dela de kristnes tro eller erkänna
deras tankevärld, visar han sig dock så till
vida äga en fin förståelse däraf, att han äfven
i de minsta nyanseringar troget kan återgifva
det uttryck, som kristen åskådning skapat
sig i medeltidens diktning. Vi spåra här ej
blott smak utan äfven pietet. ’ Stort beröm
från kompetent håll har ock kommit honom
till del för hans lyckade öfversättningar.
Lektor Friedlanders arbete utgör
början till ett större hymnologiskt verk, som
är ämnadt att jämte inledande historiker
och biografier i öfversättning upptaga de
förnämsta alstren af den kyrkliga
diktningen både i den gamla och nyare tiden,
inom det senare skedet likväl begränsadt
till att blott omfatta den evangeliskt
lutherska kyrkan i Tyskland och Norden. Äfven
hans öfversättningar äro af honom själf
verk-Ställda direkt från originalen. Anmälaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
