Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Elof Tegnér. * 30 juni 1844 — † 26 februari 1900. Af Edvard Lidforss. Med 4 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELOF TEGNÉR. I 51
därjämte kanske i någon mån ett arf
från farfadern. Från enstaka håll har
man hört den förmodan framkastas, att
författaren skulle varit partisk för sin
hjälte och att hans bok blifvit en s. k.
Ehrenrettung för denne. Så är dock
ingalunda förhållandet. Tegnér har gifvit
oss Armfelt hel och hållen, sådan han
var, med både fel och förtjänster. De
förra voro tillräckligt stora för att hos
hvem som helst varda bemärkta och
föremål för befogadt klander; från hans
upphöjda ställning föllo de mer i ögonen,
afunden och partilidelsen förstorade dem,
och förtalet godtade sig med att på allt
sätt öfverdrifva dem. Med förtjänsterna
åter var det tvärtom: man förnekade
dem eller, där de ej kunde förnekas,
sökte man att förringa eller till och med
att förlöjliga dem, såsom t. ex.
Oxenstierna i fråga om Armfelts personliga
tapperhet i 1788 års ryska krig. Så
gick det med Armfelts bild ungefär som
med en gammal medalj, som blifvit
öf-verlupen af erg, rost och smuts: den är ful,
och präglingen kan knappt urskiljas; men
så kommer en intresserad person, som
rensar bort allt det otillbörliga, som lagt
sig utanpå den, och för fram den
ursprungliga bilden blank och fin. Visst
har han då förskönat bilden, men icke
på annat sätt än så, att han befriat den
från sådant, som icke hörde den till, d.
v. s. han har fått fram bilden i dess
sanning — och det är ju lofligt. Annat
har ej heller Tegnér gjort med Armfelt;
men det är naturligt, att han med ett
ädelt sinnes sympati för det sköna gladt sig
åt att till slut finna sin medalj så vacker
och att hans framställning därigenom fått
en större värme än hvad den sannolikt
annars skulle fått. Varm och känslig
var för öfrigt hans stil alltid, när det
gällde etiska intressen, rätt och sanning.
I tio år varade Tegnérs vistelse i
hufvudstaden. Den 1 dec. 1883 nämdes
ELOF TEGNÉR 1870.
han till bibliotekarie vid Lunds
universitet, och därmed vidtager det sista
skedet af hans lif.
När Tegnér tillträdde sin nya
befattning, fanns det för en ung och
fackmässigt bildad chef mycket att göra vid
universitetsbiblioteket. Och det som kunde
göras vardt gjordt, med en
beundransvärd drift och energi, så att nästan hvarje
år medförde en ny förbättring. Redan
efter första året hade det mest
maktpåliggande genomförts, i det lokalerna
blifvit nyinredda och hela byggnaden
försedd med värmeledning, hvarigenom
tjänstemännens arbete utan fara för hälsan
äfven under den kalla årstiden kunde
äga rum i lokalerna. En rymlig läsesal*
med ett fyrtiotal arbetsplatser erbjöds
* Af en person, som studerat vid många
af utlandets bibliotek, har läsesalen i Lund
betecknats som den liemtrefligasteoch angenämaste
han träffat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
