Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Om asketismen inom den helleniska världsåskådningen. Af Anna M. Roos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM ASKETISMEN INOM DEN HELLENISKA
VÄRLDSÅSKÅDNINGEN.
AF ANNA M. ROOS.
(UR ETT I ÅR UTKOMMANDE ARBETE.)
DEN uppfattning, som en gång
uttalats af Viktor Rydberg, då
han sade, att »först med
kristendomen infördes begreppet synd i världen»
och som af Zeller — i hans berömda
»Geschichte der Philosophie der
Grie-chen» — uttryckes, när han säger, att
en inre tvedräkt, en dualistisk
motsättning mellan ande och materia, sådan
som den uttalar sig i neoplatonismen,
var något för den grekiska filosofien
ursprungligen helt och hållet främmande,
medan åter kristendomen allt ifrån sitt
första framträdande var genomträngd af
känslan af ett oändligt afstånd emellan
gudomen och världen, — denna
uppfattning är utan tvifvel den allmänt
förhärskande, ja har, för så vidt jag vet, icke
ens blifvit motsagd. Den titel, som läses
här ofvan, skall därför antagligen af de
flesta blifva betraktad såsom hart när
paradoxal. Eller man skall antaga, att
det är fråga om den sena epok af
hellenisk kultur, då nyplatonism och
nypv-tagorism voro rådande och då, utom all
fråga, inom den antika världen en stark
benägenhet för en asketiskt-mystisk
lifsåskådning gjorde sig gällande — enligt
hvad man i allmänhet anser till följd af
orientaliskt inflytande.
Men hvad jag vill söka ådagalägga
är att denna asketism har sina rötter
redan i den tidigaste af oss kända
helleniska filosofien. I hur pass hög grad
denna äldsta filosofi var påverkad af
orientaliskt inflytande vill jag för
närvarande alldeles lämna därhän — Zeller
är, i förbigående sagdt, mycket litet
benägen för att, i fråga om den rent
andliga utvecklingen, erkänna något sådant
inflytande —; den fråga jag vill söka
besvara är den, om den grekiska
världsåskådningen, sådan vi känna den ur
filosofernas system, redan i äldsta tid röjer
en dualism, som inom sig bär frön till
asketism.
I nästan hvarje religion läres en
två-fald af makter, goda och onda — vare
sig nu det onda betraktas som en
positiv princip eller såsom blott ett motstånd
mot den goda makten; i de flesta
tankesystem läres en tvåfald: själ och
materia. Den dualism, som tenderar till
asketism, är emellertid blott till finnandes
i den världsåskådning, hvilken identifierar
den goda principen med anden och den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
