Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Om kroppslig uppfostran. Af K. A. Knudsen. Auktoriserad öfversättning från danska för »Ord och Bild» - Gymnastik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM KROPPSLIG UPPFOSTRAN.
197
och bäst gagnar kroppens utveckling.
Denna frihet i valet af rörelser gifver
gymnastiken ett stort försteg framför
andra medel i den fysiska uppfostrans
tjänst, t. ex. lek och idrott, och
framför de kroppsrörelser, som vanligt
kroppsarbete medför. Härvidlag måste
vanligtvis kroppen i sina ställningar och
rörelser rätta sig efter eller, så att säga,
anpassa sig efter det arbete, som skall
utföras. Sålunda fordrar t. ex. dikning
eller gräfning vissa för detta arbete
alldeles egendomliga rörelser, likaså
slåtter, rodd, bollkastning o. s. v. Om
gymnastiken också icke hade något
annat företräde än denna frihet att
bestämma öfver rörelsesätt och
rörelseform, skulle detta vara alldeles
tillräckligt för att tillförsäkra den en
framstående plats bland de fysiska
uppfostringsmedlen.
Gymnastiken får nämligen härigenom
något af samma formande och danande
makt öfver den lefvande
människokroppen, som konstnären har öfver
marmorblocket. Den kan skapa samma
skönhet i kött och blod som bildhuggaren
framställer för oss i sina statyer. Den
borde därför också i människors
omdöme likställas med de sköna
konsterna.
Såväl det dagliga lifvets arbete som
lek och idrott kräfva blott sällan så stora
rörelsebanor som musklerna kunna
utföra och ledgångarna medgifva. Detta
är lätt att iakttaga hvad de flesta
kroppsarbeten beträffar; den, som går och
mejar säd, vrider därvid visserligen sin
kropp växelvis från den ena sidan till
den andra, men aldrig fullt ut så
mycket som den kan vridas; den, som ror,
för visserligen armarne bakåt, men icke
så långt som de kunna föras.
Vedhuggaren lyfter nog armarna högt upp,
men de kunna komma betydligt högre.
När ett arbete i det dagliga lifvet tager
särdeles stora rörelser i anspråk, härrör
detta oftast däraf, att många leder
därvid komma till användning. Men i hvarje
led för sig blifva rörelserna blott små
eller i alla händelser mindre än de kunde
blifva. Det finnes ingen rörelse i
hvardagslifvet, som kräfver, att ryggen böjes
framåt, bakåt eller åt sidorna så djupt
som dess byggnad tillåter, ingen som
fullständigt böjer och sträcker armarnas
eller benens leder; med ett ord:
rörelserna hejdas ett kortare eller längre
stycke innanför de yttersta gränser, som
bestämmas af muskler, senor och
liga-ment. Men däraf blir en gifven följd,
att förmågan att taga rörelsebanan till
dess fulla utsträckning, eller att fullt
uppnå dessa gränser, förloras,
hvarigenom alltså ledernas rörlighet inskränkes,
d. v. s. de styfna. Detta är anledningen
till att barnets naturliga smidighet mer
eller mindre har gått förlorad hos den
vuxna människan. Ryggen böjes så
länge och så ofta framåt utan att rätas
upp, att den slutligen stannar i detta
böjda läge. Fingrarna blifva krokiga
och styfva genom det ständiga greppet
omkring redskap och föremål, emedan
de aldrig sträckas fullt ut, och på samma
sätt förhåller det sig med alla andra
kroppens leder.
De gymnastiska rörelserna bilda i
detta hänseende en motsats till de i
hvardagslifvet förekommande. Det är
nämligen ett af gymnastikens viktigaste
bud, att rörelserna skola tagas fullt ut.
Därvid sträckas musklerna och senorna,
som förbinda lederna med hvarandra,
och deras normala längd bevaras eller
återvinnes. Gymnastiken förekommer
således styfhet och klumpighet och
förlänar åt kroppen den mjukhet, som gör
dess rörelser smidiga, harmoniska och
som, t. ex. hvad lungorna beträffar, är
af så stor hygienisk betydelse
därigenom att bröstkorgen hälles rörlig och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
