Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Om kroppslig uppfostran. Af K. A. Knudsen. Auktoriserad öfversättning från danska för »Ord och Bild» - Lek och idrott - Älfdalens porfyrindustri. Af Fredr. Svenonius. Med 6 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM KROPPSLIG UPPFOSTRAN.
205
Lifvets lag säger till hvarje fader och
moder: Vill du se ditt barn växa upp
friskt och skönt med röda kinder och
klara ögon, vill du höra det sofva lugnt
och vakna gladt, vill du gifva det skarpt
omdöme och klara tankar, vill du se
det glädja sig ät sitt arbete och ej känna
detta som en börda, vill du bevara det
kyskt och rent, vill du sörja för dess
jämna utveckling och ej se det
brådmogna som en förvuxen frukt, vill du
skaffa det energi och fast vilja, gåfvan
öfver alla gåfvor, den som gör alla andra
gåfvor användbara, vill du förläna din
son krafter att en gång väl fylla sina
plikter som medborgare och att bära
lifvets såväl goda som onda dagar och
vill du låta din dotter träda in i
äktenskapet med hopp för henne att blifva
en sund moder till sunda barn, så glöm
aldrig, att hvarje människa har en kropp
som fordrar uppfostran och att denna
erhålles endast genom rationel rörelse.
ALFDALENS PORFYRINDUSTRI.
AF FREDR. SVENONIUS
Med 6 bilder.
DET är onekligen af stort intresse
I att betrakta den likhet, som i
historiskt afseende råder mellan
två af det svenska stenrikets mera
världsbekanta alster: Älfdalens porfyr och
Gel-livaras järnmalm. Båda upptäcktes i
början af 1700-talet. Såväl de sällspordt
rika järnmalmerna i Gellivara som de
lika ovanligt sköna Älfdalsporfyrerna
vunno världsrykte bland fackmän och
ingåfvo storartade förhoppningar, som dock
gång efter annan gäckades! I båda
verkens historia är ett bland de viktigaste
kapitlen »den kungliga tiden», d. v. s.
den period, då Sveriges konungar
personligen voro deras ägare och på dem
nedlade stora kostnader för att till
fromma för land och folk främja ädla
industrier, om hvilkas fosterländska vikt
endast en mening kunde eller borde råda.
Men ej ens denna kraftiga hjälp kunde
hindra, att både Gellivara malmberg och
Älfdalens porfyrberg förblefvo
»slumrande millioner», eller måhända rättare sagdt:
för sina ägare »sugande» millioner, som
i regeln kostade mera än de inbringade!
Först vår tid synes det vara
förunnadt att se detta förhållande helt och
hållet ändradt. Saken är också lätt
förklarad. De gamla, dyrbara och
långsamma fortskaffningsmedlen — man
erinrar sig renskjutsen från Gellivara och
de nedan nämda tvåbenta
»kungshästarna» från Älfdalen! — hafva på båda
ställena under det sista årtiondet blifvit
ersatta med järnvägar, och härmed torde
förtrollningen vara löst. Värdet af den
järnmalm som redan nedsändts från
Gellivara uppgår till många tiotal millioner
kronor. Måtte Älfdalens historia äfven
fortfarande följa sin lappska kamrats!
Vi skola ej inlåta oss på den fullt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
