Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Sönderjyllands betydelse för den danska kulturen. Af Georg Brandes. Öfversättning från förf:s manuskript af G. M. Med 6 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SÖNDERJYLLANDS BETYDELSE FÖR DEN DANSKA KULTUREN.
345
eller Richardt kanske undantagna —
skrifvit en så konstnärligt lyrisk
komposition. Och Richardt uppnår ändå blott
i tekniskt hänseende Ewald, han har
aldrig hans mäktiga, djupa andetag:
Over Bjærg, over Dal, over brusende Sör
utrættede svinger
Valhalliske Mör
de blodige Vinger.
Dör, kæmper og dör! er det Budskab, de bringer.
Nu talar en åt gången:
Ej Sottesengs Kval.
Ej Haanhed.
Ej Fængsel.
Alla:
Men Heltenes Længsel.
men Banesaar bringev
Valhalliske Mör
over Bjærg, over Dal, over brusende Sör
paa blodige Vinger.
Nu lofsjunger den första valkyrian
spjutens rassel, den andra dödens
rossling, den tredje de öfverlefvandes klagan,
som ljuder som musik i hennes öron:
Den bragende Lyd
af blinkende Spyd
er min eneste Fryd.
De Döendes Röst,
det rallende Bryst
er min kæreste Lyst.
De brusende Skrig
ved Kæmpernes Lig
de kun rolige mig.
Alla:’
Dör, kæmper og dör!
(Det är som om man hörde dem
stöta spjutskaften mot jorden.)
Over Bjærg, over Dal, over brusende Sör
utrættede svinger
Valhalliske Mör
de blodige Vinger.
Dör, kæmper og dör! er det Budskab de bringer.
JOHANNES EWALD.
Språket är här och där något
föråldradt. Men vi äga ingenting bättre.
— Eller tag till slut Knuds romans af
»Fiskerne», den som följer på repliken:
»Ha, tro mig, det er Herrefærd til Örlogs!»
den underbara sången: »Kong Christian
stod ved höjen Mast», som blifvit det
danska folkets nationalsång och som icke
en gång en medelmåttig musik har kunnat
trivialisera. Själfva strofen är uppfunnen
af Ewald och byggd för tid och evighet
med lutter manliga rim och med den enda
slutjamben, som melodien försvagar
och uttänjer genom sitt fadda
upprepande. Men se blott, huru dikten är
anlagd: Den förhärligar efter hvarandra
i sina tre första strofer tre örlogshjältar:
Kristian IV, Niels Juel och Tordenskjöld;
den skildrar efter hvarandra tre
sjödrabbningar och lägger därtill en
sammanfattande afslutningsstrof. Den första strofen,
kungsstrofen, gifver kartuschernas rök
och dam, som insveper scenen, den andra,
Niels Juels, återgifver stormens dån,
hvarunder den röda flaggan hissas; den tredje,
som ägnas Tordenskjöld, skildrar Peder
Wessel, lik blixten, då den bryter igenom
det tjocka moln, som ligger öfver hafvet.
•— Alla tre stroferna hafva samma ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
