- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tionde årgången. 1901 /
379

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Blad ur ärkebiskop Absalons historia. Af Oscar Malmström. Med 3 bilder - Sago-Lena. Ett kapitel ur »Mellan haf och fjäll». Af Maria Rieck-Müller

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BLAD UR ÄRKEBISKOP ABSALONS HISTORIA.

skare, måste nu falla till föga inför
ärkebiskopen, men striderna dem emellan
voro ej därmed till ända.

Allmogen
vägrade nämligen
fortfarande att gifva
tionde, och konung
Valdemars
uppmaningar till Absalon
att efterskänka
densamma besvarades
af honom med de
orden: det vore lika
skamligt som
ogudaktigt att minska
kyrkans gamla
rättigheter. Endast så
mycket kunde
konungen genomdrifva, att Absalon tills
vidare ej utkräfde
skatten.

En större sorg
än denna
skåningarnas tredska förestod
ärkebiskopen. Hans
kunglige vän och
deltagare i så
många krigiska bedrifter
låg på sin dödsbädd.
Troget som i striden
stod Absalon vid sin
döende väns sida
och mottog hans

ÄRKEBISKOP ABSALONS GRAFSTEN I SORÖ
KYRKA.

bikt. Hög och låg, kvinna och man,
alla begräto den bortgångne konungen,
som offrat sina krafter för folkets bästa.

Bittrast kändes
likväl sorgen af
Absalon. Den kraftfulle
ärkebiskopen, som
själf läste
själamässan vid konungens
jordfästning i
Ring-steds kyrka,
öfver-väldigades till den
grad af sin rörelse,
att både hand och
mun vägrade att göra
tjänst. De tårar, som
under ärkebiskopens
bön nedföllo på
altaret, utgjorde det
vackraste beviset på
hans kärlek till den
afsomnade vännen.
Men, säger Saxo,
fastän ödet utsläckt
ett ljus för
fäderneslandet, sparades
dock ännu det andra
— till Danmarks ära
och dess fienders
skada. Först 19 år
därefter, 1201, gick
Valdemar den stores
vän, ärkebiskop
Absalon, ur tiden.

SAGO-LENA.

ETT KAPITEL UR »MELLAN HAF OCH FJÄLL».*

AF MARIA RIECK-MüLLER.

DÄR uppe i fjällbygden, där
frosten ibland kommer, medan
kornet ännu är grönt och potatisen
inte hunnit bli större än rönnbär, där

växer och dör ett släkte, som bär inom
sig en underlig, skiftande skatt af dikt

* En roman i två delar, som i höst
utkommer på C. & E. Gernandts förlag.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:44:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1901/0417.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free