Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Ur bokmarknaden - Af John Kruse - Af Karl Wåhlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
454
JOHN KRUSE.
pastoral idyll, en vandring i skogen
kallas pastoral, och på källaren Stockholms
Vapen å Mosebacke får han en junidag
»en pastoral middagsmåltid», bestående
af spenat och rökt lax, kotletter och
filbunke.
Ett helt galleri af tidens mest bekanta
personligheter, lefvandegjorda med
anekdotens trollstaf, passerar i dessa bref förbi
våra ögon. Af mycket intresse är den
utförliga skildringen af kungamördaren
Anckarströms person och hans sista stunder. Ett
mycket uppsluppet artistkalas på landet hos
Sergel målas i de klaraste färger. Carl
Jonas Loves ankomst till världen och hans
uppväxt från ett ytterst lofvande barn till
ett tidigt utveckladt ungt snille berättas
också i hans morfars bref. Då gossen är
ungefär 2x/i år gammal, säger den gamle
redan om honom: »Det är en skön gosse,
bara eld, har ett fint ansikte, talar och
begriper allt, har redan infall och
själfs-våldigheter», och när han är en 15 års
yngling, får han af morfadern intyg på att
vara mycket försigkommen »uti historien
och själfva skrifstilen, att han läser, förstår
och afskrifver min pittriga stil med alla
dess slängar och förkortningar», men på
samma gång är den gamle orolig öfver,
att dottersonen så hastigt »rakar upp i
höjden» och har ett så svagt bröst, att
han »måste dricka varm getmjölk alla
mornar».
Gjörwell lefcle länge nog för att se
»den förträfflige och vittre ynglingen»
af-tåga till det höglärda Upsala för att där
»inskrifvas uti den akademiska matrikeln,
så att ingen må gripa honom för att fylla
ett nummer uti Upplands landtvärn». Men
3 år därefter dör gubben, 80 år gammal.
En af orsakerna till att han in i höga
ålderdomen bevarade kropps- och
själskrafter ovanligt friska låg nog i hans
sällsynta förmåga att begagna sig af hvad han
själf kallade »ålderdomens huskurer», eller
att efter träget arbete »gifva sinnet sin
hvila, sin förfriskning... att dricka en skål,
sjunga en visa, söka mötet af ett ungt och
gladt ansikte».
Båda de utgifna delarna äro försedda
med såväl förklarande noter till själfva
texten som utförliga personregister,
upptagande tillsammans icke mindre än 771
namn (376 i första delen, 395 i den andra).
Personalhistoriker och andra forskare kom-
ma att välsigna utgifvarna äfven för dessa
förträffliga register.
John Kruse.
Werner Söderhjelm : Karl August Tavaststjerna.
En lefnadsteckning. Helsingfors.
Det ger ett starkt intryck af tidens
snabba gång, när man får läsa en utförlig
biografi öfver en bortgången man af ens
egen generation — och intrycket blir ännu
djupare, då framställningen gäller en man
som man ofta träffat, känt djup sympati
för och försökt att utgrunda . . .
Att tala med Tavaststjerna var som att
segla i skärgården: storm och stiltje om
hvartannat, oberäkneliga kastvindar,
oväntade utsikter i tvära vändningar . . .
Det var nästan som när han själf skötte
skot och roder: visste han månne riktigt
hvart det bar, då han njöt af
våghalsigheten i sin idrott eller i sina ord? Han
kunde se upp helt förvånad, undrande:
är jag nu här — hur kom jag hit? Han
kunde få en spelande glimt i ögat, som
sade: hitta rätt, om du kan I Och han
kunde blifva borta, stum, oåtkomlig,
seglande på okända farvatten.
Vid Tavaststjernas vagga hade féerna
stämt möte och nedlagt dyrbara gåfvor på
densamma, —- blott en hade uteblifvit:
hon som skänker lynnets jämnvikt, själens
hälsa, bandet hvarpå alla de öfrigas pärlor
skulle trädas upp . . .
Tavaststjernas biograf var i hans
lifstid en af hans personliga vänner och en af
dem som följde honom från bok till bok
med förhoppningar, beundran, farhågor,
missräkningar. Han har bevarat i minnet
månget intimt drag, och stundom får
skildringen något af det upplefdas åskådlighet.
Det är dock ej åt detta håll som
biografien har sin egentliga styrka. Författaren
är en skolad vetenskapsman, en känslig
litteraturkritiker och har personligen tagit
del i det finska kulturlifvet under den tid
hans skildring omfattar. Han har framför
allt lagt sig vinn om sträng objektivitet i
sin framställning, och tack vare denna har
hans arbete intagit platsen som den
bestående litterära kommentaren till
Tavaststjernas skrifter. Tack vare professor
Söderhjelms noggranna kännedom om
personligheter och förhållanden har han
kunnat med full visshet meddela mycket som,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
