Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Caprarola. Af C. Bildt. Med 12 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CAPRAROLA.
469
våra kloka hufvuden ihop. Det
dröjer ej länge, förrän vi göra
en upptäckt — den att Matteo
ej är stort styfvare än vi. Till
slut ha vi dock allt klart —
tro vi. Fram med vefven och
i gång! Jo vackert! An ett
försök — samma resultat! Skola
vi kanske sluta dagen i
Monte-rosi, alldeles som Fredenheim?
Byns ungdom är redan talrikt
samlad kring oss, och flera
an-tåga i full språngmarsch. Men
nu mister Donna L. tålamodet,
stiger af och kommer till vår
hjälp. En spiralfjäder är af; den
ersät-tes, och allt blir bra igen. Men 35 goda
minuter ha vi förlorat.
Monterosi med sina två små gator
är egentligen ett s. k. hål, och jag
af-undas ej Fredenheim hans uppehåll. Vi
skynda igenom dess »Corso Romano»,
ned för en väldig backe, förbi en liten
damm, som tituleras sjö, och som en
gång varit märkvärdig. Det var här
som Fredrik Barbarossa 115 5 vid sitt
möte med påfven Hadrianus IV vägrade
hålla stigbygeln åt honom. Tjugufyra
timmar underhandlades härom, innan
kejsaren gaf med sig. Men vi ha ej tid
att tänka på det nu. Några minuter till,
och vi äro vid en korsväg, där en ståtlig
pelare af travertin gör tjänst som
vägvisare. Loreto står där till höger,
Firenze till vänster. Loreto-vägen för till
Cività Castellana, in på Via Flaminia,
öfver Tibern vid Borghetto samt vidare
öfver Otricoli och Narni genom
Apenninerna fram till Adriatiska hafvet och
Loreto. Vi taga Firenze-vägen, nästan
slät, genom vackra, leende, af bäckar
vattnade ängar, och det dröjer ej länge
innan vi se Ronciglione och Caprarola
framför oss. Högt öfver oss också, ty
nu börjar den första känningen af
Ci-miner-berget. Vi ha 7 kilometer med
automobilen vid monterosi.
171 meters stigning att göra till
Ronciglione! Det kostar på motorn, och en
gång få vi också stanna och grundligt
svalka honom. Det tar litet tid, och
klockan slår ett då vi styra in genom Porta
Farnese med 53 kilometer till vårt kredit.
Det tar sig förnämt ut, Ronciglione, med
sina breda gator och vackra, förmöget
borgerliga hus, men så har det också
en gång varit hufvudstaden i Farnesernas
hertigdöme Castro. Sådant glömmer en
stad ej, äfven om det varit för ett
tjär-dedels årtusende sedan. Men vi få svänga
in på mindre förnäma gator, där det
gäller att fara varligt fram för att ej
köra öfver folk och fä. Ändtligen krångla
vi oss ut på Caprarola-vägen, och efter
7 kilometer backe upp och backe ned
bland vigner, olivlundar och
kastanjè-skogar, värdiga Poussins eller
Lothrin-garens pensel, åka vi in i den lilla
staden. En smal gata leder rakt fram till
slottet, men den är en half kilometer
lång, och den stiger uppför 50 meter —
10 %. Och det på stora glatta stenar!
Vi få stiga af, medan Donna L. ensam
kör upp. Ensam -— ja d. v. s följd af
så många infödingar som hinna ut ur
husen och orka uppför backen. Klockan
1,25 stiger hon af utanför Albergo del
Cimino, och Matteo får köra in automo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
