Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Georg Nordensvan. Af David Sprengel. Med 2 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GEORG NORDENSVAN. S°3
verkligheten och känslor och tankar sådana
man den gången bar dem i hjärtan och
hufvuden. Men på samma gång de vittre
augurerna visade ett öfver allt beröm fint
väderkorn på hvar den realistiska surdegen
stod att finna, ådagalade de långt mindre
beredvillighet att upplysa längtande öron
om vägen till idealismens förlofvade
ängder. De älskade för det mesta att röra
sig med ett sväfvande tal om »en ädlare
världsåskådning», en »upphöjdare
tankeriktning», men hvad de dunkla
visdomsorden i realiteten inneburo––— »pytt,
fick ni veta’t?» tycktes de vördnadsvärda
fäderna säga. Liksom klockaren i Erasmus
Montanus ville de tydligen ej sälja sin latin
ens för hundra riksdaler.
I själfva verket kan det, så som de
omnämda slagorden handhades af tidskiftets
reaktionära kritici, icke råda något tvifvel om
att de älskades i sin egenskap af puder,
lämpligt att blåsa i ansiktet på publiken,
och såsom kort, lätta att blanda bort. Ty
om man med »idealism» behagar mena
det enda man bör mena därmed —
hänförelse som trotsar stenmurar, riken och
väldigheter, ögon som se mot stjärnorna
utan att se afståndet, uppsåt som vet af
ingen dagtingan —, kan man ej gärna vara
i ovisshet, om man skall tillerkänna namnet
idealister åt poeter, hvilkas verser handla
om domkyrkan i Perugia, champagne från
Silléry samt om den pensé en sextonårig
prästgårdsmamsell lägger i psalmboken på
sin konfirmationsdag, eller om man skall
lämna det åt män, hvilka utan att tröttna
eller nästan utan att tröttna kämpa för
att införa nya och enligt deras mening
sannare åskådningar i lif och diktning.
Helt säkert, åttiotalets omskrikna realister —
hvad de voro litet realister! Tänk otn det
verkligen visade sig, att de, som själfva
tyckte om att kalla sig idealister, voro de
rätta realisterna — i termens vanliga dåliga
mening. Ironiens gudinna frekventerar flitigt
häfderna.
Hur som helst, hvad som kanske främst
gör den nordiska åttiotalslitteraturen kär
för alla, som ej förakta gårdagens diktning
blott därför, att den stammar från gårdagen,
det är dess skimmer af oresonlig
helhets-sträfvan, af idealitet, som ej låter säga sig,
dess stämning från »Brand» och »Mäster
Olof», predikareboken med den norske
sogneprästens himmelsstormande och snö-
TECKNING AF ANDERS ZORN. /
»Palett-skrap» 1880.
fjällssträfva lagiskhet och den svenske
svärmarens och frondörens tårebikt med sin
sårfeber och sin världssorg.
En liten analys öfver Georg
Nordensvans författarskap skall i sin mån ge en
reflex af hela skedets glans af nätter,
genomvakade på knä för nya altaren,
genom-bäfvade af frågor och ängsligt sökande och
upplysta af skimret från ett högt uppsåts
vackra, klara och aldrig tynande låga.
Den bok, hvarmed Georg Nordensvan
egentligen debuterade — ty man kan gärna
bortse från ett par tre band tidigare
skriföfningar, som författaren med all säkerhet
önskar om ej ogjorda, så otryckta — är
från 1882 och bär den ståtliga och käcka
titeln I harnesk! På titelbladet står ett
hotfullt motto från Goncourt: Si vous lisiez
ce qne je voulais faire . . . Innehållet i
volymen är följande.
Hjälten, Helge Rosenborg, är löjtnant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
