Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Rydbergiana. Af Robinson. Med 2 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
220
robinson.
aktuela samhällstillståndet, nämligen genom
den beklämmande känslan af att ej kunna
framlocka ur sin vana stridstrumpet samma
unga, uppeldande signaler som förr! Vore
det möjligt ännu, då skulle han ock
naturnödvändigt se allt det myckna hotande
något annorlunda.
Hade Viktor Rydbergs biograf velat
till-lämpa detta dödsförebudens
allmänmänskliga äfven pä sin (i annan mening) »evigt
unge» hjälte, så hade ej behöfts vissa
apo-logetiska förklaringar af ett och annat från
dennes senaste år, som icke står till att
_ förklara — åtminstone tror jag så -— på
annat sätt. än det ofvan antydda, det här
så omständligt motiverade men de facto
så nära till hands liggande och —• så
till alla delar naturliga!
När han fick hålla sig afsides från
stundens tumult, fick gå »kvällspatrullen» med
Mäster Gudmund och Margit genom
sjöbodarna eller skrifva vår strålande Fädernas
gudasaga, då var Viktor Rydberg ung igen.
Men äfven när han talar som mest väldigt,
lik en af Israels profeter, i de ofvan
uppräknade straffsångerna till samtiden, så
ljuder däri. något af öfveransträngning.
Välbetänkt var alltså, att den första
upplagan efter Viktor Rydberg togs till så
rymligt — särskildt
biografien.
Om helgon och
profeter uppkomma redan
tidigt legender. Vår
yngsta svenska
helgonsägen, Djursholmslegenden, skall icke
tillintetgöras. Det finns
så öfvervägande
mycket sant i talet om
hemvännens på
Ekeli-den och
skolinspek-torns i det gamla
Ba-nérska slottet fridsälla
lefnadsafton. Vi vilja
blott sörja för, att icke
sägnen får göra honom till en annan Ormus,
sådan som i Almqvists saga. »Ro är en
härlig sak».* Men till medvetandet inom en
människovarelse med lefvande intelligens,
samvete och kärlek hör ock Ariman, oron.
Därför, I nyligen vaknade: ynglingar,
gossar, flickor! Varen vissa om, att denne
er vän kan ännu tala ert eget rörliga språk,
och en gång äfven era efterkommandes.
Läsen också hans senare års, någon
gång så blida men merendels varnande,
stundtals skrämmande ord. Men gören
Eder i ali synnerhet rätt förtrogna med
orden från hans försommar och högsommar.
Där kommen I att känna igen ert eget
innersta, bästa; ja finna, att
ungdomsidealiteten är egentligen densamma i alla tider.
Ar någon af Eder på skarpa allvaret
en frågande, så försök Dig då Du tillsist
på hans nu ändtligen tryckta föreläsningar,
1876—1878, »i filosofiens förgårdar». Där
får Du läsa om, hur han själf sökte ställa
upp för sig alla sina idealer i tankens
ofärgade ljus.
Hj *
In toto: en träffande bild af Viktor
Rydbergs ställning till svensk ungdom från
på hvarandra följande
släktled är Erik
Lindbergs här återgifna.
Från det enkla
monumentet skåda hans
välkända drag så
meddelsamt ned på den unge
konstnären eller
arbetaren, som ser
forskande upp mot det vänliga
ansiktet.
* Se andra numret
»Realister och Idealister,
tidsteckningar af
Robinson» sidan 65 : Viktor
Rydberg. 1878.
plaquettli i brons tili. minne af viktor rydberg. af erik lindberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
