Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Ur bokmarknaden - Af Bo Bergman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•GH-
ur bokmarknaden.
Axel Wallengren: Skrifter. Stockholm, C. & E.
Gernandts förlagsaktiebolag.
Den andliga typ Axel Wallengren
framvisar är utan midtpunkt. Barn af sin tid
naturligtvis, har han djupa rötter i
åttio-talsrealismen med de provinsiela
egendomligheter den tog sig i Skåne. Både
Strindberg och Ola Hansson spåras i hans
diktning. Han är trotsig och tvifvelsjuk, ett
fribytarlynne och en grubblare, en nihilist
och en trosmänniska, en gycklare för den
stora hopen och en vek och inbunden
natur för de få. Hans väsen är splittradt
och växlar ständigt form som figurerna i
ett kaleidoskop. Ett stycke af en realist
och ett stycke af en romantiker, kommer
han aldrig till försoning med sig själf, och
brytningen mellan dessa bägge sidor hos
honom präglar en god del af hans
produktion. Midt i små verklighetsbilder, grått
och naket tecknade, som tidens andliga
modejournal föreskref, lyftar hans fantasi
vingarna i en syn eller en dröm, berusar
sig i färger, dofter och toner, är så
mystisk och formlös som blott en äkta
romantikers från 1800-talets begynnelse. Man
läse sidorna 162 —166 i det föreliggande
urvalet af hans skrifter för att få ett
begrepp om hvart romantikern i honom kan
skena i väg.
Att hans skaldeåder var rik och djup
syns vid en aldrig så flyktig genomläsning
af den knippa dikter, hvarmed boken
inledes. Det är saker af olika valör; det
mesta har stannat vid fragmentet och
improvisationen. Knappast mer än ett tiotal
har fått den definitiva afslipningen, och det
finns godt om poetiskt billighetsgods. Men
det finns också frisk och ursprunglig känsla
och en bestämdt personlig sångton, än käck
och lifslustig, än af ett tungsinne som
gränsar till förtviflan. Hör på denna strof om
söndag och vår:
Det är söndag och vår, det är vår och helg,
det är pingstmorgonsol öfver ån.
Och det surrar af bin uti gyllene sälg,
och en lärka hörs fjärranfrån.
Med lena och solljusa händer slår
en lockande vår
på hjärtats portar revelj.
Tag så som motstycke till detta jubel
ett par strofer ur »f. d. teol. stud. X:s
hvilo- och vandringsvisor». Denna
adagiomelodi :
Blåa moln och stjärnor hvita,
hvarpå kan mitt hjärta litar
Själf jag intet hjärta vet.
Månens hvita skära blänker
öfver mig, där tyst jag tänker
uppå lifvets hemlighet . . .
och ödsligheten och ensamhetskänslan i
följande:
Nu har jag vandrat mig trötter och grå,
det sjunger ej mer i mitt sinne.
Det mörknar. Ur husen ljusstrimmor slå.
Jag önskar jag sutte därinne!
Det är nyårskväll, det är kallt i kväll,
det är grått, det är vått, och det snöar smått.
Minsta sparf har skjul i en kärfve sen jul;
blott jag har ej minsta smul.
Säkerligen var han först och sist
lyriker. Af samlingens prosainnehåll är det
egentligen endast novellen
Niimbergerskug-gor, som förtjänar att minnas. Den har
i Hammer, hufvudpersoner en skarpt och
säkert fixerad typ i det motbjudande —
låt vara att Strindbergs finger då och då
sticker fram. Stilen är här förträfflig, snabb,
klar, fyndig och ändå målande och
stäm-ningsmättad med färger från den gamla
sagostaden. Som helhet är detta kanske
det bästa Axel Wallengren skrifvit. Men
äfven fragmentet ur En ensam, en skärande
skildring af en julafton i en småstad med
köld och snö och fattiga lif, har gripande
ställen, och likaså den mörka historien
Daniel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
