Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - De fem klenoderna eller Näfverskäppan. Ett sagospel af Karl-Erik Forsslund. Med 3 teckningar af Acke Andersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de fem klenoderna eller näfverskäppan.
357
UVA.
Två herrar till, å kors så många herrar.
Så många fina snälla unga herrar!
KVINTUS.
Lägg er nu här — så där. Nu ska ni ha
en styrkedryck, en riktigt redig klunk. (Ger henne
sin flaska.)
Fördömdt — det här förslår ej långt. A Tremens,
var snäll tag fram din flaska!
TREMENS.
Den är tom.
KVINTUS.
Det ljuger du. (Letar fram en full flaska ur hans
väska.)
Se här, ock drick i botten.
Det unnar han er af sitt fulla hjärta.
TREMENS.
Din satans drummel -— detta kallas stöld.
UVA.
A, såna rara herrar, tack, tack, tack!
KVINTUS
(börjar förbinda henne).
Håll er nu stilla. Fyr, kom hit och hjälp mig!
Ditt handlag passar bäst, är både mjukt
och starkt. Jag har för veka fingerklumpar.
FYR.
Du reder dig nog själf. Jag orkar inte,
har gått mig trött och sömnig. (Gäspar.)
KVINTUS.
Snarka då,
din gris. Nå Primus —
PRIMUS.
Det är kvinnogöra,
det kan hon sköta själf. Vi ha gjort nog.
UVA.
Det är då visst och sant. Ni gjort för mycket,
ni ädla herrar, för en stackars gumma.
KVINTUS.
A prata strunt. Nånå, jag får försöka
så godt jag kan.
ANDREAS.
Jag skulle hjälpa dig,
om blott jag kunde. Har ju aldrig pröfvat
slikt konstigt arbete.
KVINTUS.
Tack, det behöfs ej.
FYR.
Hvad var det för en glupsk och svulten best
som ville ha ett sånt skelett till frukost ?
KVINTUS.
Bara en hare, inget högdjur alis.
PRIMUS.
Det var en björn.
TREMENS.
Och hvem tog kål på besten?
UVA.
Det vet jag bäst. Här är min räddare,
den lilla hjälten här — hur ska jag kunna —
KVINTUS.
Prat. Ligg nu tyst och still.
PRIMUS.
Vi hjälptes åt.
ANDREAS.
Det gjorde vi. Som skryt det kanske låter,
men sanningen står öfver alla hänsyn.
KVINTUS.
Ja visst. Jag hade stått mig slätt, om inte
hundarna huggit in i rattan tid. —
Se så, nu är det gjordt, fast illa gjordt.
Här är en smörgås, håll till godo, mor.
Det är ej mycket, men jag har ej mer.
UVA.
Tack, kära, goda! Ack, ni är en ängel!
TREMENS.
En fåne förr. Ge bort sin sista matbit.
ANDREAS.
Det är ej klokt. Det går till öfverdrift.
KVINTUS.
Fånigt och öfverdrift och — dra åt skogen!
Ar ni förvandlade till girigbukar
hvarenda en? Jag ska förbanna er
som ockrare, om inte ni vill bidra
med hvar sin slant, men allra helst med flera,
till hjälp att lappa hennes rifna trasor.
Jag lägger hit en femma, har ej mindre.
TREMENS.
Ej mera heller. Han är splittergalen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
